Tempot i klimatomställningen måste öka. Det slås fast i rapport efter rapport. Men detta verkar inte omvända fördröjare av och motståndare till nödvändig klimatpolitik.
Tidigare i vår släppte FN:s klimatpanel (IPCC) sin senaste rapportdel i ämnet. I den konstateras att vi står inför allvarliga klimatförändringar. Mycket av IPCC:s samlade slutsatser är känt sedan tidigare men har förstärkts. De klimatskadliga utsläppen driver på klimatförändringarna. En del skador går inte att reparera. Många länder kommer behöva anpassa sig till dessa nya förutsättningar. Utsläppen måste minska radikalt, allra helst ner till noll, och detta på kort tid.
Det är slutsatser som borde övertyga även de mest motsträviga politikerna och sådana särintressen som säger nej till mycket klimatpolitik.
Men så ser det inte ut. Bara dagar efter att rapporten släpptes blev det klart att en del länder och flera bolag fortsätter investera i nya gasfält och oljeriggar. Det rapporterade den europeiska nättidningen Euronews nyligen. Bland annat har oljejätten Exxon meddelat storinvesteringar i oljeutvinning i Guyana. Nya tillstånd för olje- och gasprojekt i Nordsjön har godkänts av Storbritannien.
Det finns fler av denna sorts planer, men inte i Sverige. En del är sådant som legat i röret länge. Andra har kommit av nödvändighet.
Rysslands vedervärdiga krig i Ukraina rasar på med följder på energi- och bränslemarknaderna. Beroendet av Putins olja och gas måste stoppas. Dessa fossilpengar finansierar klimatskadliga utsläpp och förtryckarstatens krigsmaskineri i Ukraina. Att då använda de resurser som finns i det egna landet i form av olje- och naturgasfyndigheter kan på kort sikt behövas.
Samtidigt måste det vara klart att vi på sikt, hellre förr än senare, gör oss av med detta fossilberoende. Och då inte bara de leveranser som kommer från oljedespoter.
Fossilbolagen kommer inte att sluta med utvinning av olja och naturgas på eget bevåg. Det spelar ingen roll hur många rapporter som slängs på dem. För en del storproducenter är klimatarbete sådant andra får syssla med, för dem själva är det kortsiktig vinst som spelar mest roll. Inte heller går det att lita på stater som bundit upp sin ekonomi i fossilutvinning. Någon verklig omställning lär det inte bli om vi inte slutar köpa deras fossila produkter.
För att uppnå detta måste det vara klart att det ska kosta att köra bil och driva industri på fossila bränslen. Bland annat är skatt på bensin och diesel ett bra verktyg. Att det finns partier i Sverige som länge, men särskilt nu under Putins krig i Ukraina, försöker undergräva detta är därför oroande. Möjligen kan det mobilisera tillfälligt väljarstöd, men det motverkar andra långsiktiga allmänintressen.
En del akuta åtgärder kan övervägas för att underlätta för dem som drabbas hårdast av höjda energi- och bränslepriser. Men då helst inte så att det blir billigare för varje liter bensin eller diesel. Samtidigt måste vissa insikter sjunka in. Krig i Europa och klimatkris kommer inte gå medborgarna spårlöst förbi. Det är helt enkelt orealistiskt.