Den ryska krigföringen i Ukraina följer samma mönster som i tidigare ryska krig. Massiv markstrid blottar massiva brister i landets krigsmakt – dålig organisation, dålig motivation, usel information till soldaterna och enormt risktagande till oklar nytta.
Mot detta står ett resursmässigt betydligt svagare men välorganiserat och högt motiverat ukrainskt försvar, människor som slåss för sitt lands överlevnad. Det gäller även civilbefolkningen som på många håll gör motstånd på alla sätt som går, från att informera den ukrainska militären om ryska trupprörelser till att handgripligen ställa sig i vägen för ryska pansarfordon.
Ukrainska civila som ropar ut sin vrede mot de ryska soldaterna är enorm kontrast mot vad dessa fått höra från den egna propagandan som lovat dem röda mattan. Sådana upplevelser är demoraliserande.
Men när det går trögt flyttar den ryska armén krigföringen mot mer brutalitet – urskillningslös beskjutning och rena terrorbombningar av civila. Man avancerar genom att rasera bebyggelser samtidigt som man försöker knäcka motståndsviljan genom massivt bombardemang dygnet runt.
Bilder från beskjutningen av landets näst största stad Charkiv på måndagen och tisdagen cirkulerar nu världen över och får människor att förfasa sig. Men det kommer att bli värre, helt enkelt för att det är så den ryska krigsmakten strider. Gränserna flyttas varje dag med allt större eldkraft, allt fler civila mål. Hänsynslösheten och utplåningsfilosofin är rotad hela vägen från befälen på fältet till landets politiska ledning.
Omvärldens motåtgärder bör följa samma linje som tidigare: Hjälp det ukrainska försvaret. Straffa angriparen.
Leveranserna av vapen och annan försvarsutrustning är mycket betydelsefulla. Utan det som Ukraina redan har fått hade landets försvar varit betydligt svårare. Men även humanitärt stöd till civilbefolkningen är mycket viktig. Förutom att mätta, vårda och rädda liv bidrar det till att hålla uppe försvarsviljan. Samma sak gäller EU:s villighet att erbjuda skydd till de ukrainare som flyr.
Straffandet av Ryssland handlar om att försvaga den ryska statens förmåga att bedriva krig genom att dränera den på resurser. Om man så knäcker rysk ekonomi kan man i bästa fall sätta igång social oro och processer för ett regimskifte och ett stopp av masslakten.
Uteslutning och isolering av Ryssland från sådant som idrott och kultur har starkt symbolvärde. Men de största hoppen till förändring bör knytas till rubelfall, hyperinflation och varubrist. Här är grunden redan lagd genom att Ryssland delvis stängts av från det internationella finanssystemet och att delar av den ryska centralbankens reserver har frysts. Vi ser redan massflykt från ryska tillgångar och desperata ryska motreaktioner som konfiskation av utländsk egendom, vilket enbart kommer att få den nedåtgående spiralen att snurra fortare.
Det gäller också att inte glömma de pågående brotten. De bör dokumenteras, utredas och klassificeras. Det kommer en tid då förbrytarna ställs inför rätta.