Det totalitära i Kinas politiska system har förstärkts än mer de senaste tio åren. Även i det härskande partiets ledarskikt har makten koncentrerats.
Detta har åter bekräftats vid den partikongress som nu avslutats i Beijing. Högste partichefen Xi Jinping har fyllt hela den inre maktkretsen med trogna anhängare till honom själv. Han har undanröjt den tioårsgräns för de högsta befattningarna som infördes på 1990-talet, liksom 68-årsstrecket för pensionering.
Själv kan han nu fortsätta ytterligare fem år – minst. Han blir då 74 år. En personlig envåldsmakt har återskapats i Kina. Förra gången, under Mao Zedongs styre, fick den svåra konsekvenser bland annat i terrorn under ”kulturrevolutionen”.
Mellan Mao och Xi blev Kina ett på många sätt moderniserat land. Det fick långt högre levnadsstandard, ett delvis framgångsrikt privat företagande, stor utrikeshandel och en vetenskaplig sektor som tidigare saknades.
Dessa frukter av ett delvis öppnare samhälle, med mer marknadsekonomi och mer frihet i människors privata liv, möjliggjorde ekonomiskt de maktmedel Xi Jinping nu använder för hårdare politisk kontroll, militär upprustning och imperialistiska ambitioner. Som diktaturen nu utvecklas blir den inte bara farligare för egna medborgare och för omvärlden. Den undergräver samtidigt sin egen samhällsekonomiska utveckling och skapar ett frostigt klimat för både vetenskaplig och teknisk utveckling.
Att den tidigare så snabba ekonomiska tillväxten skulle bromsas har varit väntat. Befolkningen åldras. Det går inte längre att lika fort höja produktiviteten genom att arbetskraft flyttar från jordbruk till exportindustri. Men därtill kommer svåra politiska missgrepp. Oviljan att importera bättre covidvacciner har förlängt de nedstängningar av stora regioner som blivit ytterst dyrbara i pandemin.
Det har dessutom släppts fram en lånefinansierad byggnadsboom, som nu är på väg mot finanskris i stor skala. Mängder av bostadshus har finansierats med stora förskott från privatpersoner som skulle bo i husen. Byggföretag, med goda politiska kontakter, har dock blivit konkursfärdiga. Byggen har avbrutits, och skandalösa förhållanden tystats ned genom den närmast totala mediecensuren.
Det kraftiga ekonomiska bakslaget, som Xi-regimen i hög grad bidragit till, har gjort avtryck även i Volvokoncernens annars starka bokslut för årets första tre kvartal. Volvo CE med sin fabrik i Eskilstuna går bra på de flesta marknader. Men nedgången i leveranser och intäkter i Kina är anmärkningsvärt stor.
Kinas utveckling under Xis styre gör det svårare och farligare att göra affärer i landet. Personal är utsatt för den långtgående politiska kontrollen – och rättslös om polisstatens myndigheter fattar misstankar.
Kinas militära upprustning och mer hotfulla uppträdande mot Taiwan och andra medför att risken tilltar för konflikter som stör världshandel och leveranskedjor långt mer än vad Putins krig orsakar.
Den politiska ledningens agerande i Kina har gjort det nödvändigt för andra länder att vara mycket mer försiktiga, i en rad avseenden. Det gäller bland annat kinesiska ägarintressen i väst och ensidigt beroende av leveranser från kinesiskt näringsliv.