Det finns människor i Sverige som lever i "skuggorna". Personer, och familjer, som av olika anledning kommit hit från andra länder men som saknar uppehållstillstånd här. Ändå är dessa så kallade "papperslösa" kvar i landet.
Människorna lever under mycket svåra omständigheter. I sitt tidigare hemland råder kanske krig, förföljelse och förtryck. Kanske har de flytt på grund av personliga hotbilder från klaner eller kriminella. Men av olika skäl har Migrationsverket inte trott på deras berättelse, eller bedömt att hotbilden inte är allvarlig nog. Resultatet blir att de som inte kan, eller vill, lämna landet trängs i överfulla lägenheter, källare, lagerlokaler. Ofta är de utelämnade till kriminella som tar eventuella inkomster, tvingar in dem i svartjobb med låga löner, riskfylld brottslighet eller prostitution.
Detta vill regeringen med stödpartiet SD få ett stopp på. Intentionen är sympatisk. Kan de tänka sig att hitta vägar för dessa människor till en laglig, stabilare och tryggare tillvaro? Nej, deras "botemedel" är mer av repression och utvisningar. De pratar bland annat om att "effektivisera" återvändandearbetet. Det vill säga att många fler som fått avslag på sin asylansökan eller annat tillstånd, eller inte ens ansökt om det, ska skickas till de länder de är medborgare i eller har vistelserätt i.
På torsdagen gjorde de fyra "Tidöpartierna" klart direktiven för den utredning som ska se över hur detta arbete ska förbättras. Det handlar då bland annat om att införa en så kallade "informationsplikt" eller "anmälningsplikt". På kanslispråk heter det att utredaren ska undersöka hur "informationsutbytet" mellan Migrationsverket, Polisen och andra myndigheter kan öka. Men det rätta ordet är angiveri.
Lärare, sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, socialsekreterare, och andra som verkar i kommunal, regional eller statlig regi skulle kunna tvingas anmäla varje papperslös de stöter på till Polisen och Migrationsverket. För de som struntar i plikten kan det bli tal om "konsekvenser" av något slag.
Kritiken mot förslaget är massivt. Mängder med yrkesaktiva och deras organisationer har vänt sig mot det. Bland annat är Friskolornas riksförbund och Lärarnas yrkesetiska råd kritiska. Även akademikernas fackförbund Saco gick hårt ut mot förslaget redan i våras.
Risken är att en angiveriplikt skulle slå mot lärarnas yrkesetik och förlängningen elevernas skolsituation. Elever i skolan måste känna tillit till att lärarna finns där för att undervisa dem, inte agera informatör till polis och asylhandläggare.
På lokal nivå har frågorna nyligen också aktualiserats. I Katrineholm senast på kommunstyrelsemötet i onsdags. "Det finns stora risker för liv och hälsa med anmälningsplikt inom välfärden" skriver Vänsterpartiets gruppledare i Katrineholm, Tony Rosendahl, i ett yttrande efteråt.
Vänsterpartisten har rätt. När skola, socialtjänst och vård blir angivare för polis och återvändarhandläggare kommer papperslösa människor hålla sig borta ifrån dessa verksamheter. Det kan handla om stort vårdbehov, eller särskilt stöd för kvinnor som utsätts för misshandel. Redan idag kan det vara svårt att nå dessa människor. Men angiverilagen skulle förvärra en redan mycket svår tillvaro och driva dem ännu längre in i skuggorna. Hur ska detta förslag krympa mörkret vilket de kan gömma sig i?
Därför var det föredömligt av Rosendahl att i kommunstyrelsen föreslå att Katrineholm ska säga nej till Tidöpartiernas angiveriplaner- Bland de närvarande var det Centerpartiets Inger Fredriksson och Miljöpartiets Nicklas Adamsson som höll med Vänsterpartiet.
Den styrande majoriteten tog dock emot initiativet med svalt intresse. S och M sade något om att kommunstyrelsen inte brukar yttra sig till regeringen. Och inte heller finns det ett färdigt förslag menade styrets företrädare.
Vad är detta för slapphet?
Att M inte vill skava sig mot moderpartiet i regeringen är en sak. Socialdemokraternas svajighet i invandringsanknutna frågor en annan. Men argumenten från styret haltar. Bara för att det saknas ett detaljerat och färdigt förslag innebär inte att man ska låta bli att ta i frågan. Tidigare kritik är bättre än försenad. Det ger regeringen chans att skrota dåliga idéer tidigt, eller knåpa ihop en lag som inte slår lika hårt mot olika yrkeskårer och papperslösa.
Vi har också sett hur regionstyrelse efter regionstyrelse tar ställning mot tjallarlagen. Under torsdagen tog även Sveriges kommuner och regioner (SKR) bladet från munnen och gjort detsamma.
Katrineholm bör sälla sig till den skaran.
