Röda befolkningssiffror innebär mycket besvärligt. Det vet man i de kommuner som har det så, eller som tidigare haft det. Skolnedläggningar, fallande bostadspriser, sinande byggprojekt, igenstängda butiker och uteblivna företagsetableringar. Det är en negativ spiral som är svår att bryta.
Erfarenheterna av att krympa finns i Sörmland. I årets första kvartalssiffror över befolkningen från Statistiska Centralbyrån (SCB) är det inga muntra siffror för Flen och Vingåkersbygden. Här är förändringen 35 minus respektive 1 plus. Det skiljer sig inte nämnvärt mot den övrigt negativa trenden i kommunerna.
Någon sådan trend kan man inte se i Katrineholm. Det var så förr, men inte nu. Samtidigt finns orosmoln som styret där behöver hålla under uppsikt. De senaste årens pandemi visar hur bräckliga befolkningssiffrorna kan vara. I kommuner där det tidigare varit plus, har ökningen avstannat under pandemin, eller så har det rakt av blivit minus.
Enligt SCB:s senaste siffror har Katrineholm krympt med 92, från 34 764 till 34 672 de senaste månaderna. Det är en bra bit ifrån kommunens befolkningsmål på 40 000 till 2030. Ska målet nås behöver den årliga befolkningsökningen i kommunen vara mer än dubbelt så stor som genomsnittet för åren innan pandemin. Och de senaste två årens befolkningsförändring har inte heller hjälpt. 2020 växte Katrineholm med 10 invånare, förra året var samma siffra minus 1.
Detta behöver inte innebära att Katrineholm kommer att fortsätta krympa. En kvartalsrapport säger inte mycket om hur det kommer att se ut under resten av året. Inte heller bör den beskedliga befolkningsökningen de senaste två åren ses som en trend. Men klart är att styret i Katrineholm behöver lägga i en högre växel om kommunen ska komma ens i närheten av befolkningsmålet.
Ett erkännande av invandringens betydelse på för invånarantalet kan också vara på sin plats. Det är ett samband som kommunstyrelsens förra ordförande Göran Dahlström (S) gärna ignorerade. Med efterträdaren Johan Söderberg (S) finns det en chans till förändring och rättelse. Visserligen är det sant att antalet födda i kommunen spelar roll. Men utan invandringen hade Katrineholm varit mycket mindre. Och befolkningen hade snarare krympt än vuxit.
Bara för det senaste kvartalet hade befolkningstappet inte varit 92, utan 124, utan invandringen. Då är inte de som först invandrat till andra kommuner och sedan till Katrineholm inräknade. I antal per kvartal är det inte nödvändigtvis många, men på ett helt år är det betydelsefullt. Så var det åren innan pandemin, och det har blivit tydligare de senaste två åren. De gränshinder som upprättades för att begränsa smittspridningen mellan länder har lett till minskad inflyttning till kommunen. Allt eftersom världen öppnar upp kan detta förändras. Inte minst finns det många ukrainare på flykt undan Putins angreppskrig som behöver skydd.
Katrineholm och dess invånare bör välkomna dessa människor. Kommunpolitikerna behöver även göra mer än de minimikrav som ställs på dem. Ukrainarna behöver en verklig chans att etablera sig här.