Traditioner är viktiga för många och kanske allra mest på julen. Det ska vara som det alltid har varit. Möjligen har den traditionella rödgranen bytts ut mot en kungs- eller en plastgran. Men att avstå från den ter sig som en omöjlighet för många.
Samma maträtter som förra året ska lagas och ätas. Om man gillar dem eller inte spelar egentligen ingen roll. Det ska vara som det "alltid har varit". Den mat som hör julen till ska fram på bordet.
Hemmet ska pyntas, julklappar ska köpas och slås in. Dessutom brukar tiden från advent till jul även kantas av diverse avslutningar och tillställningar som ska hinnas med.
När det som borde vara roligt och lustfyllt mest känns som en tid med till synes ändlösa julförpliktelser är det inte konstigt att den där mysiga julkänslan inte alltid infinner sig.
Julstressen och irritationen ökar särskilt om man samtidigt känner pressen att visa upp hur mycket man faktiskt gör och hinner med på sociala medier -- att man, åtminstone till synes, lever upp till samma nivå av julfirande som alla andra på forumen.
Den självpåtagna pressen att skapa den helt perfekta julen, som få ändå upplevt, är påtaglig.
Allt detta kan ses som lyxproblem för en bortskämd medelklass. Men trycket är påtagligt för många – i alla delar av samhället. Det är inte svårt att hitta skildringar i media om personer, inte sällan ensamstående föräldrar, som skäms för att de inte kan leva upp till sina egna krav på en perfekt jul. Om allt de vill men inte alltid kan göra, eftersom de inte har råd.
Att bryta med traditioner och förväntningar är svårt.
Julritualerna präglar även vår kulturkonsumtion. Många ser om filmer eller lyssnar på sånger från tidigare år. Temat är ofta givet: trygghet, mys och tradition.
Sedan 1990 har exempelvis P1sänt sitt uppesittarprogram Dan före dan. År efter år har lyssnarna bland annat kunnat höra Ingrid Luterkort läsa Viktor Rydbergs Tomten eller författaren Claes Hylingers berättelse om sin barndoms jular. Men i år upphör denna tradition. Det är dags för final för programmet meddelar SR.
Inget varar för evigt. Traditioner kan brytas. Det viktiga på julen bör ändå vara att man får känna glädje.
I sin julberättelse återger Claes Hylinger en predikan under julottan: En präst minns jag, han talade om glädjen. När han var ung och nygift, berättade han, hade han och hans hustru firat jul i den enkla tvårummare som de bodde i. De tände ljus och läste evangeliet och var glada. Men i lägenheten bredvid, där firade mannen och hustrun med brännvin och sent på kvällen började de slåss och polisen kom. Vilken skillnad”, sa prästen, ”vilken skillnad på glädje!” (Kvällarna på Pärlan, 1995)
Tynger och stressar traditionerna kan det vara läge att skippa och ersätta dem med nya. För det fina med traditioner är att de skapas genom att de upprepas och ingen tradition behöver vara den andra lik. Det blir ändå jul igen.
God jul!
önskar
Ledarredaktionen