Israels politiska kris har fördjupats ytterligare. Sittande regering – en koalition mellan höger och ytterhöger – har majoritet nog för att driva igenom lagar som ändrar eller urholkar såväl politikens som rättsstatens spelregler.
Den första etappen av systemförändringar i rättsväsendet som beslutades i måndags genomdrevs med 64 röster i parlamentet – knesset – som har 120 ledamöter. Reaktionen är häftig, i den politiska oppositionen men också i näringslivet, i stora delar av civilsamhället, och till och med i delar av officerskåren. Kritiken tar sig uttryck i veckor och månader av omfattande opinionsmöten och demonstrationer, och även en del strejker.
Det beror på att åtminstone delar av nuvarande regeringsunderlag, även genom öppet framförda krav, har gett skäl att vänta att denna första lagändring om domstolsväsendet följs av en serie än mer radikala steg. Med dessa kan juridik och rättssäkerhet svepas åt sidan så mycket att de inte längre är restriktioner för den yttre högerns maktutövning.
Denna falang vill skaffa sig friare händer, både för att gå hårdare fram på Västbanken och för att ändra andra delar av samhällsordningen i Israel. Vid många tillfällen har Högsta Domstolen kommit att bli ett hinder för en del godtycklig och diskriminerande behandling, både av israeliska medborgare och av palestinier på ockuperad mark.
De ortodoxt religiösa högerpartierna och den yttre högern i den militanta bosättarrörelsen – där det finns en lång historia av lag- och myndighetstrots – har länge velat kväsa domstolen och reducera den till ett politiserat och anpassligt maktredskap. Tidigare var den mångårige premiärministern Benjamin Netanyahu en uttalad och bestämd försvarare av domstolskontrollen av lagligheten i maktutövningen.
Men sedan fyra år är han själv under åtal i en del mut- och bedrägeriärenden. Efter att för en tid ha drivits i opposition är han nu åter regeringschef, men är då mer beroende än tidigare av de radikaliserade ultraortodoxa och ytterhöger- och bosättarpolitikerna. Då har han svängt helt.
Israels statsrättsliga ordning har riskabelt lösa former. Landet övertog å ena sidan det brittiska mönstret att inte ha skriven författning. Det finns å andra sidan en handfull lagar på något högre nivå än vanlig lag, med föreskrifter och en del övergripande principer om bland annat domstolsväsende, valsystem och några men inte alla de medborgerliga rättigheterna. Formerna för domstolars laglighetskontroll av myndighetsutövning och vissa politiska beslut har utvecklats i praxis. En del reformbehov är därför inte svåra att se.
Vad det nu handlar om är något annat. Det är stor risk för en utveckling i riktning mot det som hänt i exempelvis Ungern, vars styre fått ideologisk samhörighet med Trumpistisk radikalhöger i USA och med Netanyahu och den övriga radikala högern i Israel. Sådana styren försöker cementera sin makt genom att politisera domstolarna och skaka av sig rättsstatens begränsningar, för att sedan fortsätta med att undertrycka eller kontrollera press och nyhetsförmedling – och mixtra med valsystemet för att säkrare kunna sitta kvar.
På den vägen kan den israeliska högern komma att förstöra sitt eget land.