Betydande löneökningar i sjukvården i Sörmland. Det kunde man läsa i tidningen nyligen. För många är det en oväntad nyhet. I all annan sörmländsk medierapportering är Region Sörmlands nedskärningar i fokus.
Nu är det inte alla inom regionsjukvården som får en löneökning. Det handlar om anställda som arbetskraftsinvandrat till Sverige för att jobba inom den sörmländska sjukvården. Den som tidigare tjänat max 24 000 kronor i månaden ska nu få 27 360 kronor. Det är ett lönepåslag som kan bli en dyr affär för regionen.
Orsaken till löneförändringen är de nya svenska reglerna för arbetskraftsinvandring som började gälla i början på november. Arbetskraftsinvandrares månadslön, med få undantag, ska från och med nu uppgå till minst 27 360 kronor. Tidigare var kravet på 13 000 kronor. Det är regler som inte bara gäller sjukvården. Alla verksamheter som tar in arbetskraft utanför EU ska följa dem, bortsett från vissa säsongsbetonade branscher.
Den här sortens statsstyrning av hur löner sätts avviker från den svenska modellen. Enligt den är det är främst fack och arbetsgivare som förhandlar fram lönerna med varandra. Dessa relationer störs när staten ska detaljstyra genom att sätta vad som inte kan beskrivas som något annat än en minimilön och kan innebära svåröverskådliga konsekvenser för svensk arbetsmarknad.
Helena Ossmark, Region Sörmlands samordnare för utlandsutbildad sjukvårdspersonal, kallar det en "motvillig anpassning". Hon gör också klart att dörren till att söka personal inom EU i praktiken är nästan helt stängd. Även inom unionen råder det omfattande personalbrist inom sjukvården. Att söka vårdpersonal i icke-EU-länder är därför fortsatt nödvändigt.
Dessutom behöver det sägas: Lägre löner för arbetskraftsinvandrare kan i viss utsträckning vara motiverat. De har ofta utbildats i andra länder och har skolats på sjukhus med andra rutiner och förutsättningar. Dessutom kan det ta ett tag innan man lärt sig nog med svenska.
Förutom att det kan vara ekonomiskt knöligt för regionerna att hitta pengar till den här sortens löneökningar, finns det även kompetensmässiga problem med det nya regelverket. Det gäller inte bara sjukvården utan även äldreomsorgen, restaurangnäringen och en rad andra branscher.
Men inom sjukvården har man redan problem med att kompetent personal närmast flyr regionerna. Många tar jobb som hyrpersonal inom sjukvården med bättre lön och arbetsvillkor. Andra lämnar sjukvårdsyrket helt. Orsakerna till det är många, arbetsvillkoren är en av de stora. Men en del kan också förklaras av sjukvårdens lönestruktur. Den är väldigt sammanpressad i några sjukvårdsyrken. Förutsättningarna för att belönas för kompetens och förmåga är små – vilket försvårar för regionerna att behålla kunnig och erfaren personal.
Dessa problem förvärras nu av att regeringen med SD i praktiken pressar fram högre ingångslöner för arbetskraftsinvandrare. Ännu knepigare blir det om regeringen går vidare med att redan nästa år höja lägsta lönekravet till 34 000 kronor i månaden.
Regeringen med SD (och de andra partier som "hjälpt till") menar att de nya reglerna ska frigöra fler jobb för arbetslösa i Sverige. Och i viss utsträckning kan det bli så inom vissa branscher och i en del fall. Men det är här och nu personalbristerna förstärks. Det är inte många i dagens skara av arbetslösa som har sjukvårdsutbildning eller har en specialistutbildning inom till exempel operation eller anestesi.
Nej. Ska Sverige få fler i jobb börjar man i en annan ände. Förbättra utbildning och matchning på arbetsmarknaden. Fler vägar till jobb måste öppnas. Stäng inte de som redan finns.
