Klockan 16 på torsdagen var konflikten mellan Vårdförbundet och samtliga regioner samt fyra kommunala bolag i Stockholm ett faktum. 63 000 sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker på sjukhus och vårdcentraler i hela Sverige gick ut i blockad.
I Sörmland omfattas 1 500 medlemmar, som inte längre kommer att arbeta övertid eller mertid. Några nya anställningsavtal kommer inte att tecknas.
Övertid i vården kan inte alltid undvikas. En operation kan visa sig vara mer komplicerad än man trodde. Den tog därför längre tid än beräknat. I det läget stannar personalen kvar. Det är en del av jobbet.
Det som fått Vårdförbundet och dess medlemmar att ilskna till är något annat: ”Våra yrkesgrupper jobbade omkring tre miljoner timmar övertid förra året, var tredje medlem jobbar regelbundet övertid. Det visar tydligt på systemfelet i svensk hälso- och sjukvård,” säger förbundets ordförande Sineva Ribeiro, som kallar det ett överutnyttjande av medarbetarna.
Och regionernas svar på blockaden ger Vårförbundet rätt. Vården klarar inte hela sitt uppdrag under blockaden.
”Sjukvårdens resurser kommer att behöva koncentreras till akuta operationer och behandlingar för att undvika fara för liv och hälsa,” konstaterar exempelvis arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) förhandlingschef Jeanette Hedberg (SVT 25/4).
Även i Sörmland kommer den akuta vården att prioriteras. ”Viss typ av planerad vård och planerade icke akuta operationer kommer regionen inte att kunna lösa bemanningen kring,” sade hälso- och sjukvårdsdirektör Magnus Johansson inför konflikten.
Magnus Johansson utesluter heller inte att Region Sörmland kommer att använda sig av det som brukar kallas "det yttersta verktyget": Det vill säga rätten för arbetsgivaren att beordra anställda att skyddsarbeta för att klara en akut situation. Det är dock ett verktyg som ska användas varsamt och först när alla andra alternativ har uttömts. (DS 25/4)
Att många regioner, likt Sörmland, konstaterar att skyddsarbete kan bli ett måste för att klara den akuta vården, säger något om hur sårbar vården är. Det räcker att den ordinarie personalen inte kan arbeta övertid eller att man inte kan ta in timvikarier för att många avdelningar inte ens kan klara den akuta vården.
Det är ett rejält underbetyg till regionernas förmåga att bedriva god och säker vård.
Förhoppningsvis blir blockaden en behövlig väckarklocka för arbetsgivarna regionerna. Dagens sjuksköterskor är inte moderna Florence Nightingales. Att jobba i vården är inte ett kall som de är beredda att ge upp resten av livet för.
”Vi behöver rimliga villkor för att orka ett helt yrkesliv”, säger Sineva Ribeiro. Förbundet kräver därför stegvis arbetstidsförkortning, hållbara scheman och en god löneutveckling.
Och det är arbetstidsförkortningen som förhandlingarna hakat upp sig på. ”Det skulle medföra enorma kostnader och riskera att leda till stora svårigheter att bemanna verksamheterna, säger Jeanette Hedberg.
Så är det. Men kravet på arbetstidsförkortning verkar – åtminstone delvis – vara sprunget ur kravet på ständig övertid. Därmed skapas ett moment 22 som blir svårt att ta sig ur, även om blockaden inte blir långvarig.
Det finns faktiskt bara ett sätt. Vill regionerna ha kvar sin personal behöver de skapa en hållbar arbetsmiljö och schyssta arbetsvillkor.