Inflationstrycket håller på att avta. Det troliga är att takten i konsumentprisernas ökning nästa år kan komma ned kring tvåprocentsnivån. Den bedömningen gjorde nyligen Konjunkturinstitutet. Deras slutsats rubbas rimligen inte av onsdagens inflationssiffror från SCB – som avser semestermånaden juli.
Det index som kallas KPIF, och som bäst belyser det underliggande inflationstrycket i ekonomin, låg liksom föregående månad på 6,4 procent i förändringstakt. Därifrån är inte steget ned till två procent så hopplöst stort.
Det är KPIF som Riksbanken använder för att bedöma hur styrräntan ska användas för att påverka den ekonomiska utvecklingen. KPIF påverkas nämligen inte av hur Riksbankens egna räntebeslut inverkar på främst boendekostnader.
När den allvarliga prisökningen slog till på allvar 2022 hade den föregåtts av att priserna började stiga vid företagens inköp av många varor och tjänster. Detta hade börjat åtskilliga månader innan det Putinska storkriget inleddes och fick stora följder i energipriser och i världsmarknadspriser på flera livsmedel. Nu registreras tvärtom att dessa prisrörelser för företagen, som mäts i partiprisindex är på minussidan.
Sådant kan väntas slå igenom med fördröjning. Men dessutom har vi som stabiliserande faktor att arbetsmarknadens parter höll huvudet kallt och tecknade avtal där märket lades på en tämligen återhållsam nivå.
Julisiffrorna från SCB har åtföljts av en svärm av kortsiktiga kommentarer som kretsat kring ”analytikernas förväntningar” om den ena eller andra skillnaden i tiondels procent, eller om priser på enstaka rotfrukter. Det har låtit som kommentarer kring aktiekurser inför eller efter bokslut, där det handlar om vilka som spekulerat rätt eller fel om en marknadsutveckling på något värdepapper
Den samhällsekonomiska balansen, där penningvärde, arbetsmarknad och investeringar är viktiga delar kan inte bedömas så ytligt. Det är visserligen mycket som är osäkert, ofta av utländska skäl, och det gäller ännu mer då krig pågår. Men inflationstrycket började avta kring årsskiftet, även om kronans låga kurs en tid verkat åt motsatt håll. KPIF-index har sedan sjunkit från tioprocentsnivån till 6,4, och kan väntas fortsätta nedåt.
Detta säger bland annat att tiden med snabb och fortsatt penningpolitisk åtstramning är på väg att ta slut. Det betyder inte att räntorna sjunker till den ovanliga och i längden orealistiska nivå där de låg några år. Men även ifall Riksbanken höjer lite till – att det skulle behövas är inte säkert – så bör osäkerheten som förlamat delar av bostadsmarknaden och hejdat försäljningen hos småhusfabrikerna övergå i ett normaliserat läge. Företag och privatpersoner kan då våga ta ekonomiska beslut.
Varken riksdagspartierna eller nyhetsrapporteringen bör övertolka julisiffrorna, utan luta sig mer mot Konjunkturinstitutets bedömning om 2024 – förbättrad ekonomisk aktivitet och klart lägre inflationstakt. Breda köpkraftsstimulanser i detta läge skulle vara onödiga, De skulle bli dyra och försvåra långsiktigt angelägna satsningar på näringslivsklimat, miljö och försvar.