Näringslivet ska kunna lita på statsrådet Johan Pehrson (L). Det var arbetsmarknads- och integrationsministerns budskap i Ekots Lördagsintervju.
Utfrågningen var inramad av frågan om kompetensförsörjningen. Just detta ämne hörde vi för lite av från politikerna och i medierna, i valrörelsen och åren innan. Då var det mer politikerprat om arbetslöshet. Den sortens enkelspårighet kan en del medier, men särskilt politikerna, hjälper inte svensk debatt eller ekonomi.
Ekonomiskt kan kompetensbrist skada på ett annat vis än arbetslöshet. När näringslivets rop efter kompetens inte besvaras stannar företags utveckling av och bromsar in det välstånd som välfärden står på.
Personalbristen vill L-partiledaren lösa med mer utbildning. Bra så. Fler behöver söka sig till de utbildningar som matchar branschernas behov. Samtidigt ska han i rollen som statsråd genomföra politik som kommer försvåra för många branscher att söka efter utländsk arbetskraft – det är knappast något näringslivet kommer tacka honom för.
I Tidöavtalet utlovade de fyra partierna, L, KD, M och SD en höjd inkomstgräns till omkring 33 000 kronor per månad för att en person ska beviljas uppehållstillstånd för arbete i Sverige. L har en annan ingång i detta än SD. Och just nu förhandlar Tidögänget om vilka branscher som ska undantas från inkomstgränsen. Men särskilt "liberalt" är inte denna begränsning av arbetskraftsinvandring. Den kommer inte heller förbättra svenska företags försörjning av rätt kompetens.
Utfrågaren borde ha tryckt hårdare på frågorna om integration. För i detta är Tidöpartiernas politik en riktig olycka. Förvisso lyfte Pehrson i marginalen att regeringen tittar på att förbättra ukrainska flyktingars tillgång till bättre svenskaundervisning än vad de erbjuds i dag. Men mer än luft är det ännu inte. Annars motverkar ju samma regeringen helt integrationsambitionerna.
Tidöpartiernas förslag att fasa ut och helt dra tillbaka redan beviljade permanenta uppehållstillstånd skulle också skada nyanländas etableringsmöjligheter allvarligt. Vem skulle engagera sig i att utbilda sig för en svensk arbetsmarknad och yrken som det finns brist på här när det inte är säkert hur länge man får befinna sig i landet?
Ekot-intervjuaren gjorde några försök, men lyckades inte riktigt komma åt statsrådet när det gällde det som i Tidöavtalet kallas "kvalificering till välfärden". Hur förbättras integrationen av att personer med funktionsnedsättningar inte ska ha rätt till assistansersättning eller omvårdnadsbidrag? Hur hjälper det fler i jobb? Särskilt drabbade skulle de invandrade kvinnor som Liberalerna ofta säger sig vilja få ut på arbetsmarknaden, inte minst i de familjer som kommer från länder med hemmafruideal. För någon skulle behöva ta hand om barnet, fast då utan ersättning eller stöd. Så förvärrar men en situation, inte förbättrar.