NĂ€r politiker förhandlar Ă€r tystnad ett gott tecken. NĂ€r det börjar lĂ€cka vet man att förhandlingarna stött pĂ„ patrull â oavsett om den som lĂ€cker försöker ge sken av att de gĂ„r bra eller dĂ„ligt.
PÄ samma sÀtt brukar de som deltagit i stora och besvÀrliga förhandlingar hÄlla tyst om hur vÀl arbetet avlöpte. à tminstone sÄ lÀnge som det avtal som de förhandlat fram gÀller.
Att det en mÄnad efter att Tidöavtalet slöts bÄde finns en lÄng artikel i SvD och en radiodokumentÀr i P1 med detaljerade beskrivningar om de förhandlingar som ledde fram till avtalet Àr dÀrför ett illavarslande tecken för det fortsatta samarbetet.
SÀrskilt som det nu framkommer hur stora problem man hade att komma överens under förhandlingarna. Hur stor misstron var mellan de olika partierna. Hur man till sist sydde ihop ett avtal med flera punkter som inte kan genomföras i praktiken.
Flera ministrar har redan backat frÄn utfÀstelser i avtalet (DN 10/11). Det rör sig bland annat om skrivningarna om bristande vandel som ett skÀl för utvisning (Agenda 23/10) och begrÀnsningar av rÀtten till tolk (SvD 23/10).
Enligt Expressen (8/11) har Sverigedemokraterna markerat mot uttalandena: âDet Ă€r viktigt att alla förstĂ„r att det Ă€r ett bindande avtalâ sĂ€ger en kĂ€lla i SD till tidningen.
SD har rÀtt: avtal ska hÄllas. Det Àr sedan romartiden utgÄngspunkten för all avtalsrÀtt. Det Àr ocksÄ sÄ man bygger förtroende och lÄngsiktiga relationer.
Att förhandla fram ett avtal som inte kan hÄllas Àr dÀrför en inbjudan till framtida samarbetsproblem i en redan skakig koalition.
Men Àven SD:s förhandlare borde ha förstÄtt att genomförandet av vissa punkter i Tidöavtalet skulle strida mot flera svenska lagar, EU-författningar och andra internationella konventioner och dÀrför svÄrligen skulle gÄ att genomföra.
SD:s politiker Àr inte lÀngre nÄgra politiska duvungar efter tolv Är i riksdagen. Politikerna har dessutom stöd av tjÀnstemÀn med mÄngÄrig erfarenhet frÄn SD och andra partier.
SĂ„ frĂ„gan mĂ„ste stĂ€llas. Ăr SD:s förhandlare sĂ„ inkompetenta att de inte fattade nĂ„got eller valde de med berĂ„tt mod att sĂ€tta sin vision av den bĂ€sta politiska lösningen framför vad som Ă€r möjligt att genomföra i praktiken?
Som politiker Ă€r det visserligen viktigt att stĂ„ djupt rotad i den egna ideologin. Det Ă€r först dĂ„ man vet vilka frĂ„gor man kan eller inte kan kompromissa om. Men de förslag man till sist landar i mĂ„ste gĂ„ att genomföra â annars gör man sig obehövlig som politiker.
Under dagarna pÄ Tidö slott verkar ideologin mest ha varit en eftertanke hos de förhandlade partierna.
SĂ„ blev avtalet som det blev. HjĂ€rtefrĂ„gor förhandlades bort. Det gick till synes att kompromissa om det mesta â med baktanken att det Ă€ndĂ„ inte skulle kunna gĂ„ att genomföra.
Det viktiga var att fÄ till ett avtal. Att bilda regering. Att vinna ett politiskt spel.
Men detta förhandlingsmÀssiga hyckleri lÀmnar ÀndÄ ett avtryck. Ett skifte i svensk politik. En annan och mer egoistisk syn pÄ hur samhÀllet bör vara, som kommer att bli svÄrt att förhandla bort igen.