Svenska politiker har blivit gisslan i sin egen invandringsretorik. Genom att ständigt upprepa, uttalat eller underförstått, att mindre invandring är bättre för Sverige har de låst sig vid ett destruktivt spår.
Här finns förstås grader och skillnader i motiv, och motståndet mot invandring gäller inte alla partier. Men den allmänna utvecklingen i debatten sedan 2015 har fört politiken bort från förnuft och medkänsla.
Den tillfälliga lagen, migrationskommitténs förslag och nu regeringens proposition ger en utlänningslagstiftning som är snårig, svårtillämpad och kräver säkerhetsventiler för att få bort de värsta orimligheterna för människor.
De dåliga delarna har gjorts mindre dåliga över tid, tack vare politisk kamp, goda argument från sakkunniga och en rad domstolsutslag. Även internationella konventioner och EU-rätten förhindrar total urspårning.
Tidsfrister och undantag ger möjligheter för de flesta flyktingfamiljer att återförenas i Sverige. En humanitär grund för uppehållstillstånd reparerar en del av den brutalitet som orsakas av andra lagparagrafer. Att dessa två delar kommer att ligga fast blev klart i veckan när Centerpartiet meddelade att det kommer att stödja regeringens lagförslag.
Hur generösa reglerna blir, särskilt i den humanitära grunden, återstår att se när myndighet och domstolar ska besluta utifrån den nya lagen. Av Migrationsverkets senaste analys framgår att det kommer att ta lång tid, kanske flera år, innan ny praxis etableras. Fram till dess kommer många asylsökande, flyktingar och andra invandrare att leva med osäkerhet.
Dessa konsekvenser kommer samtidigt bli argument för att steg för steg föra Sverige tillbaka till den lagstiftning som vi hade innan politikerna började riva i den 2016. Men man behöver inte vänta till dess utan göra en första förändring redan nu, utifrån Centerpartiets förslag. Det innebär att göra de tidsbegränsade uppehållstillstånden treåriga för alla som får skydd. I dagens ordning och enligt lagförslaget ska de som flyr undan förföljelse på grund av politisk åsikt eller etnisk, religiös och nationell tillhörighet få uppehållstillstånd i tre år medan de som flyr undan krig får 13 månader.
De olika längderna grundar sig på minimiregler enligt internationell rätt. Men det finns inga principiella skäl till denna åtskillnad. Ingen svensk politiker har presenterat några argument till varför en krigsflykting bör utsättas för större osäkerhet och byråkrati jämfört med en konventionsflykting. Tre år till alla skulle ge större enhetlighet och föra Sverige närmare EU-snittet sett till uppehållstillståndens längd.
I väntan på att Sverige återgår till permanenta uppehållstillstånd vore detta ett steg på vägen. S-MP-regeringen, Centern och Vänsterpartiet har både riksdagsmajoritet och goda argument för den här förändringen. Det är bara att göra.