Coronapandemins andra våg är här. I Sverige syns den ännu inte i någon markant ökning av antalet avlidna men väl i annan vårdstatistik. Mängden svenskar som intensivvårdas för Covid-19 är nu på samma nivå som i mitten av juli.

I Europa som helhet är utvecklingen starkare. Antalet döda i sjukdomen per vecka är nu lika många som i april och den stadiga ökningen tyder på att kontinenten är på väg tillbaka mot vårens toppnivåer. 

Vissa länder är redan där. I Storbritannien vårdas nu fler än under den värsta perioden i mars. Där och i Frankrike talar de ansvariga om att andra vågen kommer att bli värre än den första.

Detta bör leda till en del slutsatser. Först och främst bör alla inse och acceptera att detta kommer att ta lång tid. Det kräver en mental och praktisk omställning för alla vad gäller allt från arbetsrutiner till privata umgängesformer och framtidsplaner.

Den ökade smittspridningen betyder att vi tills vidare bör glömma alla lättnader av restriktioner utan tvärtom förbereda oss för skärpningar. De som under sommaren drev på för att lätta på förbuden mot folksamlingar, exempelvis för att underlätta för scenkonsten, kan nu i efterhand vara glada över att deras krav inte hörsammades.

Den större lärdomen är vikten av noggranna avvägningar i valet av skyddsåtgärder och nödvändigheten att hålla huvudet kallt.

Ett centralt argument mot hård nedstängning har varit uthållighet. Ett samhälle kan leva med att stänga ner mer eller mindre helt under en kort period, för att sedan återgå till normalitet. En pandemi som ger en andra våg – och kanske fler – och blir kvar som en del av vardagen under ett eller flera år kräver en annorlunda typ av restriktioner. De måste utformas på ett sätt så att de kan vara i kraft länge, att medborgarna respekterar dem, samtidigt som man minskar de negativa följderna för ekonomin och människors mentala hälsa.

Flera europeiska länder som stängde ner hårt i våras inser nu att de inte kan gå tillbaka till det under den andra vågen. Exempelvis låter Storbritannien och Frankrike skolorna förbli öppna och reglerna för privat umgänge är inte lika restriktiva som i våras.

Europas politiker och EU-systemet bör också anpassa sin politik för ekonomisk omstart till de förändrade omständigheterna. I många länder kan det nu bli fråga om akuta stödåtgärder av samma slag som under det första halvåret, medan omstarten i egentlig mening får vänta.

Och eftersom ländernas ekonomier är sammanflätade skonas inte heller Sverige. Även svenska företags leveranskedjor, produktion och efterfrågan drabbas. 

Därför var det klokt att inte följa vissa partiers krav att spendera skattemedel vitt och brett i början av pandemin. Det är bra att ha mer krut längre fram.