Järvenskolan är i hetluften igen. Den här gången handlar det om särskilt stökiga elever.
I början på månaden flaggade kommunen för elever som använder ett grovt och respektlöst språkbruk i skolan. Det ska handla om en elevgrupp i årskurs 7 som skapar oro och stör andra elever. Förvisso berör det inte hela skolan, men att kalabaliken rubbar ordningen för sjundeklassarna verkar det inte vara någon tvekan om.
Är inte detta bara vanligt tonårstjafsande? Den som någonsin gått på ett svenskt högstadium vet ju hur stökigt det kunde vara. Skolkamrater som skolkade, springet i korridorerna och gastandet i klassrummen. Inte alla intresserade sig varje dag åt att lyssna på läraren.
Livet från barndom till vuxenliv är inte alltid en rak linje. Ungdomar utmanar gränserna och prövar sig fram. Det kan vara en otacksam miljö att arbeta som lärare i, men det är inget ovanligt.
Dock handlar detta om något annat allvarligare. Rektorn, Magdalena Norin, talar om ett gränslöst verbalt beteende. Det påminner till och med om ett sorts uppförande som förekommer bland gängkriminella, menar hon. Det handlar inte om hela årgången som anlände till Järvenskolan nu i höstas, men tillräckligt många för att det ska bli ett riktigt problem.
Polis och socialtjänst har kopplats in. Samtal med föräldrar har genomförts. Bra där. Ska unga människor hållas borta från den här sortens skadligt beteende, och halka in i än värre saker, krävs det att många drar åt samma håll.
Samtidigt: Hur kunde det gå så här långt? Norin förklarar själv hur skolan varnats för just den här årskullen. Dessutom borde man även inse utmaningarna att samla flera ungar med stökig bakgrund i en och samma skola. Skolan borde ha varit bättre förberedd.
Därför bör man också ifrågasätta hur Katrineholms kommun planerat skolan. När skolan byggdes fattades ett verkligt uppehållsrum för ungarna. Man verkar helst velat att ungdomarna skulle spela schack, canasta, bingo eller vad annat som skulle ske stillasittande. Har skolledningen på Järvenskolan någonsin träffat en tonåring? När det är regn och rusk behöver eleverna få utlopp för sin energi någonstans. Att man nu inrättar ett uppehållsrum är bra. Men hur tänkte skolledningen från start?
De som trodde att det skulle räcka med ett pingisbord på tusen elever har uppenbarligen levt på hoppet. Hade ledningen planer på att genomföra Sveriges största rundpingisturnering för tonåringar?
Givetvis kan inte lokalerna bära hela skulden för den oreda som nu drabbat årskurs 7. Dessutom går ju det fler årskullar som inte ballat ur på det viset några ungdomar i årskurs 7 gjort. Men det hjälper knappast att man försvårat för ungdomarna att leka av sig.
Och hur är det med skolans storlek, påverkar det? Kanske. Det finns viktiga slutsatser och erfarenheter att dra av att samla så här många elever på en och samma skola.
Det finns studier som pekar på att mindre skolor är mer gynnsamma för barn från socioekonomiskt svaga hem. Mobbing kan ofta lättare upptäckas i småskolor. Samtidigt finns det skalfördelar att samla funktioner, resurser, lärarkår och en del annat under samma tak och organisation. Storskolorna har oftare större kapacitet att hantera mobbing och andra struligheter. Men det kräver att skolledningen tar röjet i klassrum och korridorer på allvar.