Efter en dom från Europadomstolen har frågan om tiggeriförbud åter väckts. Domen rör en rumänsk kvinna som bötfälldes för tiggeri i Genéve 2015. Då hon inte kunde betala böterna fängslades hon i fem dagar. Kvinnan tog fallet till Europadomstolen och förra månaden kom domen.
Europadomstolen säger att straffet var oproportionerligt hårt. Kvinnans bakgrund gjorde henne också särskilt sårbar. Hon var analfabet, kom från en extremt fattig familj, saknade arbete och hade ingen rätt till sociala förmåner. Att tigga var hennes enda sätt att överleva.
Genom att förhindra henne att tigga har hon berövats möjligheten att försörja sig själv. Hennes värdighet har därför kränkts enligt artikel 8 i Europakonventionen, menar domstolen.
Hur domen ska tolkas i Sverige råder det dock olika åsikter om. De få svenska kommuner som genom ordningsbestämmelser infört tiggeriförbud bör fundera över lagligheten i det, anser svenska Amnesty. Det kunde man bland annat höra om på P4 Sörmland i måndags.
Eskilstuna och Katrineholm är två kommuner som försvårar för människor att tigga. I Katrineholm är det förbud i utvalda områden. I Eskilstuna finns krav på tillstånd för ”passiv pengainsamling” som det heter. Men även där är målet uttalat: byråkratin ska göra det krångligare för människor som tigger.
I EK/ST (2/2) är kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) i Eskilstuna säker på att domen inte påverkar kommunens tiggeritillstånd. Tillståndskrav kan i stället väntas på fler platser i kommunen. Det är beskedet från Jansson.
I Katrineholm säger Tony Rosendahl (V) att domen är skäl att riva upp det lokala tiggeriförbudet. Men från kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) är det tvärt nej (KK 4/2).
Hur Europadomstolens dom påverkar Eskilstuna och Katrineholms tiggerilagar återstår att se. Men den belyser den fara tiggeriförbud utgör för människor i särskilt sårbara situationer. Det gör en svår tillvaro ännu svårare.
Göran Dahlström kallar tiggeri ovärdigt, och att tiggarna ska åka hem till sina hemländer.
Den åsikten kan han ha – som privatperson. Som politiker kan dock inte hans uppgift vara att jaga bort människor som inte stör någon, men vars levnadssätt han ogillar. För det är vad detta handlar om. Kommunen har skrivit in en ordningsbestämmelse utifrån påhittade, hypotetiska ordningsstörningar, när det verkliga motivet är strikt moralistiskt.
Högsta förvaltningsdomstolen har tyvärr gett kommunerna detta utrymme till illojal maktutövning, att använda ordningslagen i ett annat syfte än den är tänkt för. Riksdag och regering bör reparera skadan och ta bort detta verktyg från klåfingriga kommunpolitiker.