Då är äntligen Katrineholm Pride i full gång. Torsdag kväll till lördag natt är det ett fullsmockat schema för katrineholmarna. Det är musik, föreläsningar, pyssel, quiz, sagostund och inte minst: parad. Det är aktiviteter som kan intressera många i olika åldrar.
Pride är ett välkommet inslag i Katrineholm. Men dunka-dunkafestandet på lördagsnatten kan man dock ställa sig frågande till. Dansa går ju an. Men alkoholdrickandet tillför inget av värde. Alkoholens samhälleliga, sociala och medicinska skador är större en enskildas söndagsbakfyllor. Och vad har supande med Pride att göra?
I alla Sörmlands kommuner välkomnas Pride. Senast förra helgen var det Pride i Vingåker. Inte överallt är kommunerna arrangörer, det är inte sällan föreningslivet som styrt upp evenemangen. Kommunerna deltar då på ett hörn eller två, ofta som sponsorer, som i Katrineholm och Vingåker.
Det är en klok ordning. Inte allt behöver styras och ställas av trögrörliga förvaltningar eller fladdriga politiker. Samarbete, uppmuntran och regnbågsflaggning räcker gott och väl. Enskildas genuina föreningsengagemanget slår ofta opinionsöverkänsliga partiföreträdare eller deras organisationer med hästlängder.
Vissa debattörer och personer vill lämna både allvar och partipolitik vid porten när Pride drar igång. Det är ju fest! Det är en sorts överslätande inställning som hjälper föga.
I bakgrunden av färgglada flaggor och glädjefest finns ett allvar av att homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner inte behandlas med respekt på alla håll i världen. I flera länder är sex mellan de av samma kön förbjudet. På vissa håll är det belagt med dödsstraff. Yrkesförbud och allmänt hetsigt språkbruk mot de som inte följer samhällsnormer är andra förtryckarmetoder. Det är en viktig påminnelse i tider där den personliga friheten för människor krymps på många håll i världen.
I Sverige ser det annorlunda ut. Men även i vår del av Sörmland kan människor möta oförståelse och ren homofobi. På mindre orter, men också på större, kan intolerans mot sådant som uppfattas som annorlunda bli till norm.
Dessutom mottas inte HBTQ-rörelserna (eller Pride) med öppna armar av alla kommuner. I kommuner där SD tagit makten har ett ideologiskt motstånd mot att hissa den regnbågsfärgade flaggan blivit kommunens politik. Företrädare för partiet har gång efter annan kopplat samman HBTQ och Pride med pedofili. Nu senast när Björn Södern svingade hårt mot statsministern och talmannen och sa att regeringen hyllade pedofili för att de flaggat i regnbågsfärgerna.
Och hur reagerade den angripna regeringen? Statsministern sade något om att Söders påståenden var oacceptabla och fel. SD-ledaren Jimmie Åkesson fick närmast en arg lapp från Johan Pehrson (SD). Men det var personen Söder som hamnade i blåsväder, inte främst partiet. Detta trots att den här sortens homofobiska tankegods är hemmahörande i riktigt sunkiga ideologiska hörnor. Där flyter även annan intolerans, som rasism och kvinnohat, in i varandra.
Demokratiskt fungerande politiker ska inte samarbeta med partier med både rot och stam i sådana träskmarker.