De vill ofta ha enkla budskap som lätt fastnar, och som inte innehåller oönskad kunskap.
I en del förorter vill kriminella inte se polisen i sina kvarter. De vill ha sin brottslighet i fred, och kunna langa utan att köparna och de själva blir observerade och gripna. Därav hot och trakasserier mot privatpersoner som ogillar kriminaliteten och vill ha lugn och laglydighet omkring sig. Och därav stenkastning – och då och då upplopp.
Om man inte börjar med att söka enkla budskap, utan med sakfrågan, så är kriminalitetens drivkraft pengar. De kan tjänas om upptäcktsrisken är låg nog. Så blir det om polisen arbetar på ett sätt som gör att de kriminella affärerna sällan störs, även om man rycker ut när grövre brott inträffat, såsom att brottslingar använt skjutvapen mot varandra.
Narkotikalangning gynnas dessutom om inställningen till knarkande är slapp, och om det i mer välordnade kretsar pågår en bagatellisering av missbrukets skador och en romantisering av droganvändningen. Ska den stora laglydiga majoriteten i drabbade stadsdelar slippa ha sina bostadskvarter som langartillhåll och kriminella revir? Då måste både köpandet och säljandet av knark motverkas.
Det förstår säkert de allra flesta som sysslar med sociala, medicinska och juridiska frågor i flertalet politiska partier. Men de vet också att det är svårt att få ett så komplicerat och delvis impopulärt budskap framfört och återgivet i nyheter på ett begripligt sätt. Detta ger marknadsföringsnissarna tillfälle att bre ut sig, vilket ofta belönas med tv-inslag och förenklande nyhetstelegram.
Ett par enstaka bitar som kan ryckas lös, få sin betydelse uppblåst och förenklas så att de kan få plats i 20-sekunders tv-nyheter kan läggas fram: Kravall i förort, fler poliser, ny brottsrubricering, längre straff.
I förra veckan var det till och med en gemensam liten promenad vid t-banan i Husby i Norra Stockholm, med fyra partiledare i opposition, där det enkla budskapet programenligt gick igenom – medan de flesta mer realistiska men mer komplicerade tankar kom bort.
Det är rimligt att brandmän och ambulanspersonal bör skyddas av en brottsbalksbestämmelse av likartad utformning som den som gäller våld mot poliser. Men avgörande är ju risken att åka fast. Då får polisen inte undvika våldsamheter genom att låta langarna langa ostört. Polisen behöver stöd av tekniska spaningsmetoder som övervakningskameror, placerade där de verkligen stör de kriminella och skyddar allmänheten.
Sedan behöver det talas mer allvar om faran i romantiseringen och urskuldandet av både alkoholfylleri och narkotikaanvändning. Fyra överläkare inom psykiatrin i Kalmar län skrev i lördags i tidningen Barometern om hur de varje år när det är musikfestivaler får vårda rader av ungdomar med allvarliga psykoser utlösta av droger under festivalerna.
En del kan de behandla med framgång, andra drabbas av långvarig, ibland livslång psykiatrisk sjukdom. Detta är en annan sida av samma narkotikahantering som i enstaka stadsdelar sker i skydd av stenkastning och allmän laglöshet.
När ungdomar och andra ser riskerna med de kemiska berusningspreparaten, aktar sig och inte göder kriminaliteten blir utrymmet mindre för dem som inbillar sig att de är häftiga och manliga då de lever på brott.
De som vill ha de enkla budskapens marknadsföring i politiken har svårt för sådana sanningar.
Partiledare däremot bör se hela bilden – och inte låta sig begränsas av förenklingens budskapssnickrare