Fotbolls-VM för herrarna inleds på söndag. Det är en av världens största fester. Men denna gång sker det till ett högt pris.
Att världsmästerskapet blir av i Qatar har varit klart sedan 2010. Det förkunnade Fifa i Zürich då. Bara några minuter innan hade Fifa "gett" Ryssland VM 2018. Båda valen fick stark kritik, och det av goda skäl. Med tiden blev det tydligare varför det var oklokt med Ryssland som värdland. Regimens repression kom att hårdna och följas av annekteringen av Krim bara några år senare. Trots det rullade fotbollarna i Putinlandet på som planerat.
Den hårda kritiken mot valet av Qatar har också varit befogad. Inte bara har fotboll knappt spelats i landet tidigare. Qatar är också en brutal diktatur som förtrycker opposition, press och minoriteter. Det brutala sponsorsystemet där migrantarbetare, främst från andra delar av Asien, helt utelämnas till arbetsgivarna har det förvisso gjorts en del förändringar i. Men det är alldeles för lite, alldeles för sent, för de människor som förlorat sina liv, eller vars hälsa drabbats hårt, när de byggt arenor, hotell, vägar och restauranger inför fotbollskalaset.
Den här sortens statsbrutalitet ska lyftas och kritiseras. Och allra helst borde det vara en tillräcklig grund för att inte kunna tilldelas något internationellt sportevenemang. Inte förrän verklig förbättring inom mänskliga rättigheter och demokratisering blivit av.
Visst kan fotbollsförbund som ska delta i VM, denna gång utan Sverige som inte gick vidare, lyfta frågor om förtrycket i landet, och migrantarbetarnas lidande. Men en styckmördardynasti skadas knappast av regnbågsfärgade kaptensarmband eller naglar.
Att markera mot diktaturen är dock Fifa inte så intresserat av. I ett brev till förbundets medlemmar, signerat av bland annat ordförande Gianni Infantino, uppmanas de till att inte dras in i ideologiska strider eller annan politik (The Guardian 3 november). Han säger att fotboll inte kan ha svaret på alla världens politiska problem.
Det kan Infantino och andra förvisso tycka. Men det här handlar om människors demokratiska och mänskliga rättigheter. Då tar Fifa strid för att diktaturen ska undslippa kritiken.
Dessutom är det Fifa som försatt sig i detta läge. Beslutet att göra Qatar till världland hade under de senaste tolv åren kunnat rivas upp. Andra länder hade mer än gärna ställt upp.
Men i Fifa tilldelas föreningsdemokratiska fotbollsföreningar lika mycket inflytande som diktaturägda bolagslag. Det har inte bara öppnat upp för mutor. Regimer, som ser sådant skumrask som bekymmersfritt kan dessutom lova den sortens överdådighet Fifa önskar, och som demokratiska länder inte kan infria.
Även VM-sponsorerar som Adidas, Visa och Coca-Cola, och tv-bolagen behöver inse sitt ansvar i att VM fortfarande blir av i Qatar. De hade kunnat sätta press på Fifa.
Det är mycket fotbollspelare och supportrar måste utstå. Så här blodigt ska ett fotbolls-VM inte behöva vara.