Frigörelse från fossila bränslen ger omvälvningar i delar av industrin. Den största i Sörmland sker i Oxelösund, med en eldriven ljusbågsugn hos SSAB. Fossilslukande koksverk och masugn stängs. Råvarorna blir skrot samt järnsvamp från en pionjäranläggning med elkrävande, fossilfri teknik i Gällivare.
Även Eskilstuna får del av det nya, med en viktig underleverantör till de stora fabriker som byggs för batterier till eldrivna fordon. En sådan uppförs i Skellefteå. En annan, med Northvolt i samarbete med Volkswagen, tillkommer i Salzgitter i Tyskland.
Företaget som satsar i Eskilstuna är från Kina. Men kunderna som etableras i Sverige, Tyskland och andra länder är så stora att tillverkning behövs i Europa, inom rimligt transportavstånd. Leveranssäkerhet och ekonomi sätter gränser för hur mycket insatsvaror och komponenter som kan gå med containerfartyg genom Suezkanalen. Sårbarheten där har alla just påmints om.
Att en av Northvolts många viktiga underleverantörer kommer till Eskilstuna är, efter Amazons etablering, ännu ett tecken: Västra Mälardalens näringsgeografiska läge har med tiden förbättrats. Vändpunkten var upprustningen av järnvägarna i Mälardalen.
Läget är bra för transporter i flera riktningar. Det är inte långt till Arlanda. Men det är tillräckligt långt från Stockholm. Ett större, nyetablerat verkstadsföretag kan rekrytera åtminstone delar av arbetskraften i Eskilstuna, en stad med industrikultur. Personalförsörjningen saboteras inte av Stockholms överhettade, högbelånade bostadsmarknad. Flera kommuner i den här delen av Svealand kan vara attraktiva på samma sätt.
Men mer avgörande än det regionala är hela landets näringslivs- och investeringsklimat. Övergång från mycket fossilslukande till nästan fossilfritt gör maskiner, fordon och hela företag föråldrade. Ska de nya arbetstillfällena och de nya fabrikerna tillkomma även här? Då måste Sverige upprätthålla och vårda sin konkurrenskraft.
I skattesystemet behöver det som gjordes kring 1990 återupprättas och byggas vidare, så att arbete och investeringar främjas. På arbetsmarknaden behöver den utlandskonkurrerande industrin få ange förutsättningarna. Relationerna mellan avtalsparterna behöver vara goda och problemlösande, inte infekterade och osäkerhetsskapande.
I mycket av detta har Sverige kommit ganska långt åt rätt håll. Det borde vara något att vårda och förstärka. Det borde inte få slås sönder med en marsch ut mot flyglarna, där populism och konfrontation kommer att skada industriklimatet och göra Sverige till ett osäkert, konfliktskadat land att investera i.
Med enorma klimatpolitiska elbehov är det inte en blockpolitisk repris på gamla energistrider som behövs – däremot ett samförstånd om att alla slags fossilfri elkraft utnyttjas. De som investerar i fossilfria kraftverk ska inte riskera att bli ekonomiskt underminerade genom att göras till politiska slagpåsar.
Konkurrenskraft ställer dessutom en del krav regionalt. Ska det alls bli någon ljusbågsugn i Oxelösund, med till största delen fossilfri stålproduktion? Då behövs en ny högspänningsledning från centrala Sörmland. Den är planerad att dras väster om Björkvik. Nästan alla kraftledningar möts av protester. Den tillståndsfrågan måste bli klar 2022 och får inte tillåtas hejda den miljövänliga mångmiljardinvesteringen.