När diktaturer lovar saker finns det skäl att vara skeptisk. Det gäller i allmänhet, i FN-sammanhang och då synnerligen i klimatpolitiken.

De som väntade sig att Kinas löften i samband med klimattoppmötet i Glasgow i höstas skulle bli verklighet, behöver tänka om. Förvisso används mer klimatvänlig teknik nu än förr, både där och på andra håll. Men kvar finns stora mängder av fossilt bränsle i landets energisystem. Landet producerar även omkring hälften av världens kol.

Bland annat genom det så kallade Silkesvägsprojektet har Kina ökat sitt inflytande i andra länder. Flera länder har knutits närmare Peking genom kinesiska investeringar i dessa staters infrastruktur. Där detta har varit möjligt har Kina också öppnat kolgruvor. Det har stärkt Kinas och kolets grepp om dessa länder. 

Inför Glasgowmötet lovade Kina att det skulle bli ett slut på dessa kolgruveetableringar. Men än så länge fortsätter landet expandera, det berättade Washington Post nyligen. Kina har sedan september slopat 15 tidigare planerade kolgruvor. Samtidigt ligger flera kvar på bordet. Av 70 projekt är det 32 som det fortfarande är oklart om Kina stoppar. Ytterligare 18 kommer med stor säkerhet öppnas.

Även inom landet fortsätter kolproduktionen. Nya kolgruveprojekt öppnas bland annat i provinsen Inre Mongoliet och senast i mars visade Kina rekordhöga siffror på kolutvinning. Landet verkar inte sakta ner på tempot att plocka kolet ur marken.

En del av dessa kolplaner kan ha varit sådana som legat i röret länge. Vad som försiggår i Pekingregimen är svårt att verkligen veta. Inte heller bör det uteslutas att den senaste tidens ökade priser på energi besvärar kommunistledningen. Rysslands krig i Ukraina sätter inte bara en del europeiska politikers klimatåtaganden i gungning, utan även de kinesiska.

Att en diktatur skulle styra bort från allmänintressen förvånar inte. Sämre är det med de demokratiska ledare i Europa som inte kan göra klart för medborgarna att både klimatkris och krig kommer att kosta. Sådant går inte obemärkt förbi. De ska veta bättre.

Dock verkar det politiska minnet vara kort. Både i väst och öst. Förra sommaren kunde vi se hur västra USA drabbades av fruktansvärda skogsbränder. I västra Tyskland var det stora och dödliga översvämningar. Omfattande skyfall drabbade även den tätbefolkade Kinaprovinsen Henan hårt. Det som skedde då kan ske igen. Med fortsatta klimatskadliga utsläpp lär detta extremväder bli vanligare och farligare.