Smala problem kan emellanåt synliggöra större feltänk. Vägmålningen om cykelförbud på Fredsgatans trottoar bör ses i det ljuset.

Förra året lovade kommunen att måla tillbaka "förbudsskyltarna" på trottoaren mellan Kungsgatan och Hantverkargatan. Men några penslar verkar inte ha tagits fram. Det har en insändarskribent uppmärksammat i tidningen. Den som lovar ska leverera. Eller i alla fall ha en riktigt bra förklaring till varför åtgärden dröjer eller uteblir. Har kommunen nya planer?

Problemet: Cyklister har ovanan att ta sig upp på gångbanan på Fredsgatan. Detta trots att de inte får och trots att det finns en cykelbana på andra sidan vägen. Och även om det är ovanligt med ökar sådant risken för olyckor mellan cyklister och fotgängare. Det är också därför som förbudsskyltarna målades dit från första början – för att styra om och uppmärksamma cyklisterna på de regler som gäller för gångbanor.

Säkerhetsfrågorna kring Fredsgatan är särskilt känslig.Gatan har erfarenhet av den här sortens olyckor. För ett antal år sedan avled en gångtrafikant efter att ha blivit påkörd av en person som cyklade på trottoaren.

Omåttlig tydlighet är därför att föredra framför ren underlåtenhet. Men förbudskonstverket på gångbanan är inte nödvändigtvis det som behövs för att åtgärda problemet med cyklister och elsparkcykelfolk på Fredsgatans gångbana. Har kommunen misslyckats med att signalera vilka regler som gäller på gågatan så kan förtydligande behövas. Men de åtgärder som kommunen redan har borde ju räcka. Den blåa påbudsskylten som tillåter gångtrafik, men inte bilar, cyklar, mopeder eller elsparkcyklar borde vara signal nog.

Kommunen har till och med satt upp små skyltar med information om att cyklar och elsparkscyklar inte är välkomna på gångstråket i var och varannan korsning längs med Fredsgatan. Förvisso är det i liten skrift och små symboler, få cyklister hade hunnit läsa dem. Det är tveksamt om vägkonst skulle förändra cyklisternas beteenden. Målarfärg är knappast lösningen på bekymret.

Rättesnöret för trafikplanering är att det ska vara lätt att göra rätt. Cyklister, gående och bilar ska allra helst hållas separat från varandra. Med färre möten och korsningar där trafikslagen möts ökar rörligheten och minskar riskerna för kollision. I det avseendet är där en del tveksamt med korsningen Kungsgatan-Fredsgatan. Cyklister som kommer på Kungsgatan söderifrån behöver korsa Fredsgatan, där bilister kommer rusande ur rondellen, för att ta sig till cykelbanan. 

Trafikansvariga har anledning att se över korsningen. Besvärligheter för cyklister behöver lösas. Bilister kan behöva flytta på sig något. Tillfälliga lösningar kan emellanåt behövas. Så är det i en stad som fortsätter att utvecklas. Men på sikt behöver den felkonstruerade korsningen göras om. Vissa delar kan behöva behållas. Men det kan också vara så att kommunen behöver helt tänka om. 

Katrineholm är idag en mycket bättre stad för cyklister och fotgängare. Det är en utveckling värd att hålla hårt i.