Det absurda ligger i att en fyraåring som just nu tillbringar dagarna i förskolan och ännu inte har tappat mjölktänderna, är förutbestämd att bli nästnästa regent. Utan att själv veta om det och utan att någonting säger att hon kommer att vara bättre lämpad för uppdraget än sina lekkamrater.
Därför är det inte särskilt konstigt att monarkin kämpar – om inte i motvind – så i alla fall i allt mindre medvind. 2013 svarade 64 procent ja på om de ville behålla monarkin, vilket är en minskning från 80 procent på mindre än tio år (Ipsos).
Den trenden har sju riksdagsledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet tagit fasta på. Tidigare i veckan gick de ihop i en motion – som är ovanligt partipolitiskt bred – för att avskaffa monarkin. Ett första steg är att utreda hur det ska gå till och hur statsskicket ska se ut i stället.
– Vi vill att kungadömet ska avvecklas helt, säger Niclas Malmberg (MP) till Expressen.
Gott så. Arvkungadömet är en rest från Gustav Vasa, som blev utsedd till kung på riksdagen i Strängnäs den 6 juni 1523 och senare fick igenom att kronan skulle gå i arv.
Om mindre än sju år – på nationaldagen 2023 – är det alltså 500 år sedan mannen som införde arvsmonarkin blev vald. Det gör dagen till ett utmärkt tillfälle att gå tillbaka till rötterna och avskaffa arvsrätten till statschefsämbetet eller åtminstone påbörja förberedelsen för republik, något som verkligen ligger i tiden.
Sedan år 1900 har 140 monarkier omvandlats till republiker och det har långt ifrån alltid skett kuppartat som i Grekland. I Italien ägde skiftet rum efter en folkomröstning och i dag är bara cirka 40 av FN:s 193 medlemsstater monarkier.
Att införa republik är således varken särskilt märkvärdigt eller kontroversiellt. Det anmärkningsvärda ligger snarare i att ha monarkin kvar och Sverige kan enkelt införa republik på ett sätt som är värdigt för alla parter. Exempelvis genom att riksdagen arbetar fram ett förslag till grundlagsändring, som förslagsvis träder i kraft den dagen kungen avlider. Därefter kan Victoria och hennes syskon lugnt meddela att de stiger åt sidan till förmån för ett modernt statsskick, önska den blivande presidenten lycka till och fortsätta leva sina liv på de sätt som de önskar, i Sverige eller utomlands.
Inte för att det är något fel på kungligheterna, som givetvis kommer att vara varmt välkomna att ställa upp i både president- och riksdagsval på samma villkor som alla andra i republiken Sverige. De råkar bara vara födda på fel plats och i fel tid för sina roller.