Den punktskatt som regeringen i går remitterade till lagrådet är en begränsad åtgärd, ett slags provisorium. Den kan bara delvis vara en motvikt till de snedbehandlingar i skattesystemet som sedan länge premierar klimatskadliga utsläpp från just flygtrafik.
I den ibland högljudda kritiken mot ”flygskatten” har det funnits många överdrifter. Ett sörmländskt exempel är talet från flygbolagshåll om att skatten skulle kunna ta kål på trafiken från Skavsta i Nyköping.
Men frågan visar också hur stor inkonsekvensen – för att inte säga principlösheten – ibland kan vara i de nuvarande oppositionspartiernas uppträdande i just skattesammanhang. Detta i sin tur belyser två ännu större frågor. Dels hur de onödiga låsningarna i blockpolitiken försvagar politikens handlingsförmåga. Dels hur oberörda av klimatpolitik och miljöhänsyn som en del bransch- eller andra specialintressen fortfarande kan vara då det gäller att bilda opinion mot kortsiktigt impopulära ekonomiska beslut.
Miljöavgift på flyg är ingen speciell MP-fråga. Den hör tvärtom naturligt hemma i det slag av borgerlig skattepolitik där administrativa regleringar och tillståndsprövningar helst undviks och där marknadsekonomin i stället ska verka genom att det sätts ett pris på sådant som förstör miljö eller skadar hälsa. I en sådan skattepolitik ska det också löna sig att arbeta, och skattereglerna ska vara neutrala mellan olika yrken och näringsgrenar.
Men det förekommer också en antiliberal borgerlig hållning, där gruppintresset, särintresset och missnöjesmöjligheterna styr – och där olika lobbyintressen kan få stor inverkan och bygga in både subventioner och handelshinder i skattereglerna. Samtidigt motverkas marknadsekonomiska medel i miljöpolitiken.
Uppträdandet i flygskattefrågan har här blivit ett av symptomen på ett fortskridande sönderfall i det som förut kallades allianspolitik.
Miljöskatten på flyg borde vara ett självklart ämne där man över blockgränsen jämkade ihop sig i ett paket av skatte- eller miljöfrågor eller båda delarna. Den riktiga lösningen, miljöskatt på flygbränsle, hindras ännu av en befängd, omodern internationell konvention. I klimatpolitiken är det, om forskning och Parisavtal tas på allvar, inte rimligt att förkasta alla ekonomiska styrmedel, även de begränsade.
Så länge det liggande förslaget inte gör skillnad på Norrlands- och Gotlandsflyg respektive flyg mellan Stockholm och Göteborg eller Malmö finns det regionalpolitiska skäl till justeringar.
Som geografin ser ut kommer skatten att sätta ett pris på charterresan från Skavsta, men sällan att göra det intressant att i stället resa via ett grannland. Det tar för mycket tid att åka omvägar via Tallinn eller Oslo. Detta är en skillnad mellan merparten av Sverige och en del länder på kontinenten, där flera länders större flygplatser kan nås med enstaka timmars tåg- eller bilresa. De som har nära till Kastrup från södra Sverige reser redan ofta den vägen.
I interkontinental trafik kan dock skattesatsen flytta en del anslutningsresor och gynna Frankfurt eller Köpenhamn i stället för Arlanda utan att det blir en miljövinst. Även där kan det finnas skäl för en jämkning.
Men det blanka avslaget går inte att motivera. Liberala partier ska prioritera att det lönar sig att arbeta. I skattereformer bör just miljöskatter, inte minst sådana som ingår i klimatpolitik, höra till det som prioriteras. Inte till det som motverkas.