Politiker som väljer de lätta vägarna måste möta motstånd. I synnerhet partier med liberala anspråk måste i det vara ansvarstagande, inte slätstruket medgörliga.
Liberala partier, eller för den delen partier med rötter i folkrörelserna, får inte låta det politiska samtalet präglas av aggressiv populism. Sådant som tilltalar och uppmuntrar människors lägsta instinkter – aggression, rädsla och grupptänk – tillför inget vettigt i debatten. Det liberala och demokratiska är att vädja till människors medkänsla och förnuft. I det innefattar att stå upp mot extremisters och populisters tilltag. Det är ett renhållningsarbete som alla har ansvar för.
I det motståndet ingår att föregå med gott exempel: Hoppa inte på de lätta bollarna. Granska det politiska innehållet och studera förslagen på de egna meriterna.
För liberaler och frisinnade ledarsidor räcker det inte att enbart rikta sin opinionsbildning mot politiker. Näringslivets företrädare, både lokalt, nationellt och internationellt har ofta stort inflytande på hur livet för människor utvecklas. Även i näringslivet bör det goda omdömet uppmuntras. Omoraliskt beteende och samhällsfarlig verksamhet ska motarbetas – det gäller både lurendrejeribranscher och mycket klimatskadliga näringar. Fack och politiker som försöker pressa mer ur ekonomin än vad som finns i den ska också få på fingrarna.
Inte heller medborgarna kan undkomma kritik eller uppmaningar. För politiken behöver givetvis leverera svar och lösningar på många problem och verka för en bättre framtid än gårdagen. Men inte allt ansvar kan ligga hos dem. Hur vi beter oss mot och pratar om varandra har effekter på andra och samhället.
Genom förändrade konsumtionsmönster kan människor påverka sin och andras tillvaro mer än man ofta tror. Ska samhällets olika delar fungera krävs det att vi tar eget ansvar, engagerar oss i lokala föreningar, går med i partier, röstar, deltar och följer politisk debatt och annan samhällsdiskussion. Det räcker inte att gå till jobbet varje dag och betala räkningarna, även om också det är väsentligt. Men inte alla bekymmer kan lösas genom skattsedeln.
Ska fotbollsklubben fortsätta finnas kvar måste föräldrar skjutsa till matcher och träningar. Ska lokal konst, film och musik växa krävs det att människor går på kreatörernas utställningar och visningar – och gärna betalar för den. Integration av nyanlända fungerar sämre om vi som bott här länge, eller är födda här, inte hänger på språkcaféer eller stöttar på andra vis. Om folk inte kandiderar för partier till kommun- eller regionval undermineras det demokratiska systemet.
Lösningarna på olika problem kan inte alltid hittas i partipolitiken. Fler behöver engagera sig i att göra Sverige, och våra lokalsamhällen, bättre. Det är så vi bäst motverkar brutaliseringen av debatten.