Judarnas historia är även Europas. Och i den finns mycket lidande. Diskriminerande lagar som bestämde hur och var judar fick leva. Trakasserier, förföljelse och folkmord. Förintelsen.
Judehatet och de antisemitiska föreställningarna som var förutsättningarna för dessa orättvisor finns kvar än i dag. Form och innehåll varierar men återfinns i övervintrad nazism, på den radikala högerns nätforum och i flera Mellanösternstaters propaganda.
Den finns också i Sverige.
Det är slutsatsen man kan dra av den rapport om antisemitism som Forum för levande historia släppte nyligen. I en enkät har över 3 500 svenskar svarat på påståenden om bland annat judar, Israel och Förintelsen. Resultatet för 2020 har sedan jämförts med den undersökning som Forum för levande historia gjorde tillsammans med Brottsförebyggande rådet (Brå) 2005. Det kan handla om hur man ställer sig till en svensk statsminister som är jude. Eller vad man anser om påståendet att judar har sig själva att skylla för Förintelsen.
Stödet för sådana antisemitiska föreställningar har minskat sedan 2005. Det är den sammantagna slutsatsen i rapporten. Men det behöver inte betyda att hat och hot mot judar har minskat. Många judar i Sverige vittnar om våld och glåpord på grund av sin bakgrund. Däremot bekräftar rapporten att en betydande andel svenskar har sådana antijudiska tankar.
Varför det skett en minskning i de antisemitiska uttryck som Forum för levande historia tittat på är svårt att veta. Men rapportförfattarna föreslår att de senaste årens debatt om rasism kan ha spelat roll. Öppen debatt tillsammans med folkbildning och utbildning är därför vägen framåt.
Antisemitismen verkar vara vanligare bland vissa grupper. Det gäller bland annat en del muslimer och människor som är födda utanför Europa, inte sällan Mellanöstern. Vilket kan förklaras med att de har tagit till sig antisemitisk propaganda i det gamla hemlandet där sådan är vanlig och i vissa fall statligt sanktionerad.
När det gäller partisympatier visar rapporten på en mycket högre grad av antisemitism bland Sverigedemokraternas sympatisörer än de andra partierna. Detta är inte särskilt förvånande. SD drar till sig människor som har en negativ syn på minoriteter. Partiet har öppna spjäll till vit-makt-rörelsernas träskmarker där antisemitiska föreställningar tillhör det normala.
Den typen av åsikter måste markeras mot. Både av politiker, andra opinionsbildare och människor i allmänhet. Det kan vara särskilt viktigt i diskussioner om Israel och Palestina. Israels bosättningspolitik bör kritiseras. Men som påpekas i rapporten kan antisemitiska tankefigurer ibland flätas samman och förklädas i kritik av Israel och landets politik.
I en rapport från Malmö stad om antisemitism i stadens skolor kan man ta del av judiska barns vittnesmål. Förutom att behandlas väldigt illa av sina "klasskamrater" upplever de sin religion som osynliggjord. Judars liv och judendom tas enbart upp i religionsundervisningen eller när Förintelsen diskuteras på historielektionerna.
Att i skola och övriga samhälle berätta mer om judiskt liv, men också om andra minoriteter som lever i Sverige, kan vara en bra idé. Det kan visa att dessa människor har en given plats i Sverige.