Det finns gott om lärdomar att ta vara på i pandemin. Erfarenheter om hur skolverksamhet och jobb kan skötas på distans och organiseras i kris är nyttiga. Det är också kunskap som kan och bör användas här och nu, inte minst i kommuner och regioner. Pandemin är inte över och smittan rasar på.

Nyligen berättade tidningen att Flens möte med kommunfullmäktige den 31 januari inte blir av. Anledningen: att samla folk på detta sätt riskerar driva på smittan ytterligare. Det är ingen dålig anledning. Många människor under samma tak, i synnerhet om många av deltagarna är äldre, är inte särskilt klokt i dagsläget. Dessutom finns det skäl för politiker att vara föredömen. Genom att inte träffas fysiskt visar de att det är allvar.

Men för den delen bör man inte stänga ner fullmäktige i januari. För att beslut och processer inte ska avstanna måste smittsäkra anpassningar genomföras. Beslut i dessa kommuner, eller för den delen även näringsliv, regioner, civilsamhälle, är väsentliga för att få stopp på smittan men också för att medborgare ska fortsätta ta del av föreningsliv, handel och offentlig service i den utsträckning som är lämpligt.

Därför är beslutet att ställa in kommunfullmäktigemötet i Flen fel. 

Nu är visserligen inte Flen ensamt om att göra så här. Det kommunfullmäktige som skulle varit i Strängnäs i måndags blev inte heller av. Men där är det inte lika långt till nästa sammanträde. I Strängnäs är nästa möte planerat den 14 februari. I Flen är det först den 28 mars. 

Blir det inget extrainsatt möte i Flen i februari innebär det omkring tre och en halv månad utan fullmäktigesammanträde. Som oppositionsrådet Emma Dahlin (M) säger till tidningen innebär det uppskjutna motioner och interpellationer.

Argumenten för att skjuta upp demokratiska processer måste vara starka och alternativen sämre. Förstahandsvalet kan inte vara att ställa in. Man kan banta ner antalet ledamöter och korta talartiden. Under stora delar av pandemin har det gjorts bland annat i Eskilstuna. Att ställa om helt eller delvis till digital mötesform är ett annat alternativ. Flen har gjort det tidigare under pandemin. Så länge det försäkras att samtliga ledamöter syns i bild och hörs bra under sammanträdet bör det inte vara några juridiska problem.

Fullmäktiges ordförande Helén Stockow (S) menar att det uppskjutna mötet inte drabbar någon. Men antalet mötestillfällen borde väl spegla hur mycket kommunen har på sitt bord. Där skiljer sig väl inte Flen från andra kommuner? Innebär det att Flenspolitikerna kan sköta sitt jobb minst lika bra med färre sammanträden än som vanligtvis planeras? Bör Flen då minska antalet möten till, säg, fyra per år?

Om det finns ledamöter i Flens kommunfullmäktige som fortfarande är obekväma med distansteknik bör de utbildas och få stöd. Kommunen är den största arbetsgivaren i Flen med nästan två tusen anställda. Den bör kunna bättre än så här.