Det fria Europa måste göra sig fri från ekonomiskt beroende av tyranner. Det måste vara inriktningen för europeisk energipolitik. Och det är bråttom.
Problemet är glasklart efter den ryska diktaturens fullskaliga angrepp på Ukraina. Inkomster från olja och naturgas utgör huvuddelen av Rysslands statsinkomster som i sin tur är bränsle i kriget. Förra året stod de för två tredjedelar av landets export och fyllde mer än en tredjedel av den federala budgeten. Om man lägger till kol blir det ytterligare några procentenheter.
Det är så den ryska ekonomin är skapad, med tonvikt på statsägda eller statskontrollerade företag inom råvarusektorn.
Detta är alltså inte bara ett generellt problem där fossila bränslen utgör basen för ickedemokratiska regimer. Den ryska fossilexporten ger blodspengar här och nu.
En del av Rysslands försäljning försvåras genom delvis utestängning av landet från det internationella betalningssystemet. Men inte helt. Det enda sättet att stänga kranen är regelrätt importförbud.
USA införde ett sådant för två veckor sedan. Ingen rysk olja, naturgas och kol får nu köpas av amerikanska företag från Ryssland. EU förväntas fatta beslut i samma riktning. Det diskuteras för närvarande i unionen.
För amerikanerna är stoppet ekonomiskt lättare. Inte mer än åtta procent av all olja och gas som konsumeras i USA kommer från Ryssland. För EU är läget ett annat. Den ryska olja utgör en fjärdedel av EU:s import. Men det stora problemet är naturgasen, som länge har framställts som en halvt klimatvänlig mellanstation vid övergången från kol. Flera länder investerat tungt i denna ekonomiska relation med Ryssland. Följdriktigt är 40 procent av den naturgas som unionen konsumerar rysk. För vissa länder är andelarna än större.
Rysk naturgas är också, till skillnad mot oljan, inte lika enkel att ersätta med annan naturgas, även om EU har satsat mycket på det på senare år. Det handlar om flytande naturgas, LNG, som importeras med fraktfartyg.
Tanken har varit just att minska beroendet av den ryska gasen. Men om EU hittills tagit stora kliv i den riktningen måste man nu springa. Strömmen av blodspengar till Ryssland måste stoppas – nu. Proppen måste dras ur den ryska ekonomin – nu.
EU kan inte i ena stunden bistå den ukrainska krigsinsatsen med bland annat vapen och i den andra stunden förse Ukrainas angripare med pengar i utbyte mot bränslen.
Det kommer att göra ont även med den bästa och snabbaste omställningen, för vissa länder mer än för andra. Men det är nödvändigt. När allt kommer omkring är det ett betydligt lägre pris än det som Ukraina betalar dagligen.