I stadsutveckling är kompromiss inte alltid möjlig. Inte allas önskningar kan eller bör gå i uppfyllelse. Risken är då att inget byggs. Det är värt att hålla i bakhuvudet när delar av Fredsgatan i Katrineholm nu byggs om.

Gångbanan längs med Violen på Fredsgatan i Katrineholm ska breddas och bli en gång- och cykelbana. Några parkeringar plockas bort. Bilarna får en något smalare väg. Om detta har tidningen skrivit nyligen. Detta är del i den i övrigt positiva stadsutveckling Katrineholm genomgår. Att cyklister och fotgängare får ta mer plats i stadsmiljön och bilarna mindre är rätt väg framåt.

Att plocka bort parkeringar i Katrineholm, och på andra håll, väcker ofta motreaktioner. Och visst går det att diskutera var och hur parkeringar planeras. De som inte klarar sig utan bil för att ta sig till jobb eller göra andra ärenden i staden ska kunna hitta parkering. Samtidigt finns det gränser för sådana krav. Människor utan funktionsnedsättningar kan inte räkna med att de kan köra hela vägen fram till butik och jobb.

Även andra saker ska vägas in. Parkering längs med gata riskerar skymma sikt för bilisterna. Samma yta kan även användas till annat. Bredare trottoarer kan underlätta för många att ta sig fram tryggare.

Politiker som värnar klimat och hälsa borde glädjas över att cykling underlättas på Fredsgatan. Men Nicklas Adamsson, gruppledare för Miljöpartiet i Katrineholm, säger till tidningen att han inte är nöjd med utformningen. Träden som står längs med Violen måste nämligen fällas. Detta är Adamsson inte intresserad av. Miljöpartiet vill att grönska ska bevaras. Bland annat för att staden ska klara framtida värmeböljor bättre. Skuggan kan svalka under varma sommardagar.

Sådant är inte oviktigt. Men planen är att nya träd ska planteras längs med vägen. Detta tycker inte Adamsson är nog. Det tar lång tid innan dessa nya träd vuxit klart. 

Så är det. Träd växer i sin takt. Samtidigt finns det träd på andra sidan vägen. Att medborgarna fattas några fullvuxna träd på just den sidan av Fredsgatan under några år kan inte vara skäl nog att bygga helt annorlunda där.

Det är också oklart hur Adamssons tankar skulle kunna bli verklighet. Om man bevarar träden måste cykelbanan hållas smal eller bilisterna maka på sig ytterligare. Överväger Miljöpartiet att helt stänga gatan för bilar måste det finnas en större plan för Katrineholms trafikflöde. Begränsas bilars framkomlighet på en gata påverkas andra delar av trafiknätet.

Miljöpartiet i Katrineholm behöver bestämma sig: Antingen dessa träd eller en riktig och bred cykelbana. Resultatet får inte bli en kompromiss med en intryckt smal cykelbana där träd kan bli farliga hinder.