Äldrevård är en växande verksamhet. Orsaken är enkel och förutsedd sedan länge. Vårt lands ålderspyramid ger nu en rätt snabb, flerårig ökning av antalet sjukliga, vårdbehövande över 80.

Med detta kommer ett påtagligt ökat personalbehov. Diskussionen om pandemin och de äldre blir förenklad och slagordsmässig om det gås genvägar förbi äldrevårdens utmaningar med att rekrytera och behålla anställda.

Det har varit stora framsteg de senaste årtiondena, i de äldres hälsa och deras boende. Fler lever längre, med fler friska och aktiva år. Fler kan bo kvar hemma, även då de behöver stöd av hemtjänst och hemsjukvård. Kommunanställda sjuksköterskor har blivit viktiga nyckelpersoner.

Den gamla ordningen med mångårigt ”boende” i flerbäddssal på långvårdssjukhus övervanns på 90-talet, tack vare att kommunernas ansvar breddades. De som numera har flyttat till särskilt boende för äldre är ofta mycket sjukliga, med demens eller flera andra, ofta svåra sjukdomar. Behovet av hjälp med det dagliga är fortfarande stort. Därtill har behovet ökat av personal med mer kvalificerad medicinsk kompetens.

Det gäller både med och utan pågående pandemi, där ett nytt virus sprids lätt och slår hårt mot boenden där många är nära slutet av sina liv. Ser man närmare i coronakommissionens delrapport så pekas där på att skillnaderna mellan olika äldreboenden var stora i vintras och våras, i personalsituation och arbetssätt. Bilden av ett stort, jämnt utbrett elände, och en vård som allmänt försummats eller rustats ned, är inte riktig.

Behovet att rekrytera mer personal och få höjd, jämnare medicinsk kompetens finns där ändå. De multisjuka i högre åldrar blir med säkerhet fler ett antal år framåt.

Här behövs något annat än vaga, svepande paroller om förstärkning. Det behövs realism i vilka krav som med framgång kan ställas på utbildningsnivå och anställningsformer. Kommissionens mer frejdiga än välövervägda paroll om en legitimerad sjuksköterska på plats i huset i alla äldreboenden – alla veckans timmar – skulle kräva många tjänster, särskilt i förhållande till nattimmarnas arbetsuppgifter.

I delar av äldrevården är andelen vikarier och andra timanställda högre än den borde. Men äldrevården har länge fått kämpa i ett läge med utbredd arbetskraftsbrist. En lång rad andra serviceyrken konkurrerar med hemtjänst och särskilda boenden.

Det är angeläget med ökad yrkesutbildning, liksom en lönestruktur som underlättar att duktiga medarbetare stannar kvar. Fast studiekraven för att få komma in i yrket och sedan få fast jobb får inte lyftas så snabbt och högt att det inte går att ha tillfälliga, timavlönade anställda som kan läras upp i jobbet och vidareutbildas. För att fungera är äldrevården beroende av att kunna förbli en väg in i arbetslivet, en arbetsgivare som öppnar för avancemang och förkovran.

Legitimerade sjuksköterskor har en central roll, inte minst för ett gott samarbete med primärvårdens läkare. Starkare primärvård där det inte är stora ojämnheter i stödet för äldrevården, och en förtätad sjuksköterskebemanning hos kommunerna är avgörande för de multisjuka äldres hälsovård.