En nationaldag för demokrati och frihet

Nationaldagen i Sverige är dagen då vår demokratiska Regeringsform antogs av riksdagen, liksom dess föregångare, som skrevs då ett kungligt envälde övervanns och  såväl riksdagen som tryckfriheten återupprättades.

Nationaldagen i Sverige är dagen då vår demokratiska Regeringsform antogs av riksdagen, liksom dess föregångare, som skrevs då ett kungligt envälde övervanns och såväl riksdagen som tryckfriheten återupprättades.

Foto: Hasse Holmberg

Ledare2022-06-02 21:10
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

 Det är svårt att fira nationaldag utan att styrelseskick, samhällsordning eller historia kommer in i bilden. Länge smögs det ändå lite med nationaldagen i Sverige. Svenska Flaggans Dag hette den då.

Men det kunde vara mer rätt att kalla vår nationaldag för Grundlagsdagen, så som danskarna gör med sin Grundlovsdag 5 juni.

Den dagen 1849 tillkom den grundlag som var det första stora steget mot Danmarks demokrati, Den gjorde slut på hundratals år av dansk kungadiktatur. Genombrottet för demokratin, slutet på årtionden av högermotstånd mot folkstyret, kom dock först med en dansk grundlagsändring 5 juni 1915.

I Sverige är 6 juni dagen för både den nya och den gamla Regeringsformen. Nuvarande Regeringsform antogs av riksdagen 6 juni för 49 år sedan, med det första av de båda likalydande besluten när grundlag stiftas eller ändras.  

Föregångaren från 1809 – som satte punkt för några årtionden av kungadiktatur, och som senare ändrades så att demokrati infördes – kom också till 6 juni.

I Sverige kan vi alltså fira vår demokrati 6 juni. Beroende på vad vi uppskattar mest kan vi förstås fira mycket annat också: natur, språk, kultur – och värderingar om människovärde, rättsstat, rättvisa, tolerans och yttrandefrihet. Det som skiljer Sverige från de flesta andra länder är att vi ärligt kan säga att de här värdena verkligen har djupa rötter i Sverige, och att vårt land varit föregångare när det gäller både frihet och social välfärd.

Att man ofta tappar bort det här har att göra med en inte så god vana, att se kungahuset som främsta symbol för landet. Nästan alla Europas länder har en historia fylld med kungar. De var i de flesta fall diktatorer eller odugliga eller båda delarna. Eftersom kungadöme som regel medfört olyckor och ofrihet är det numera sällsynt att länder har kvar monarki ens som symbol eller museiföremål.

Men kungarna är inte det märkliga med Sveriges historia. Med riksdagen och tryckfriheten var Sverige däremot en pionjär för frihet och folkstyre.

Redan på 1700-talet hade Sverige ett, vid sidan om England, unikt försök med parlamentarism. Makten låg hos en riksdag där även jordbruksbefolkningen var företrädd. Det var inte demokrati, men ett världshistoriskt första steg.

I den svenska riksdagens sätt att arbeta i dag finns mer än man kanske tror kvar från 1700-talets pionjärtid. Då var man så före sin tid att utskott och en del annat i arbetsformerna fungerar utmärkt i en modern demokrati. Riksdagen under frihetstiden på 1700-talet införde också den första Tryckfrihetsförordningen 1766.

Inga andra länder än Storbritannien, Holland, Sverige och USA kan räknas till föregångarna som var så tidiga med de första stegen på vägen mot demokrati. I dag är Sverige inte ovanligt genom att ha en riksdag. Men ännu i dag har Sverige världens klart starkaste grundlagsskydd för tryck- och yttrandefrihet. Det är något att tala om den 6 juni.

Så på måndag kan vi ärligt fira vår nationaldag – och att vårt land verkligen var ett föregångsland. Men vi bör också ägna en tanke åt att vi i Europa alla hade varit förslavade ifall inte USA hade räddat Europa under Andra Världskriget.