Våren 2023 var Sverige ordförandeland i EU. Då satt svenskar ordförande för EU-möten. Något av dess ordnas gärna på vad som uppfattas som exotisk plats. EU-kommissionen besökte i januari Kiruna. Men de allra flesta ägde rum i Bryssel eller i Stockholm.
Ordförandeskapet är på ett halvår och rullar mellan de 27 medlemsländerna. Det går 13-14 år mellan åren då Sverige är ordförande.
Ordförandelandet förväntas agera konstruktivt och förhandla fram nya EU-beslut. Sverige framhåller att EU under det svenska ordförandeskapet enades om utökat stöd till Ukraina, migrationspakten och klimatavtalet Fit for 55. Sverige bidrog till att Fit for 55 kunde antas, men kan sedan få svårt att med Tidöregeringens politik nå de överenskomna målen.
Länderna förväntas uppträda konstruktivt. Nuvarande ordförandeland är Ungern – dess ledare Viktor Orbán verkar dock ha annat än EU:s bästa för ögonen. I stället för att lägga band på den egna agendan har Orbán redan enligt DN den första månaden hunnit besöka Rysslands president Putin, Ukrainas president Zelenskyj, Kinas ledare Xi och presidentkandidaten Donald Trump.
I stället för att företräda EU:s linje om stöd till Ukraina lyfte Orbán krav på omedelbar vapenvila. Ungern hann även med att stoppa EU:s fördömande av valfusk i Venezuela.
Så här borde det inte få gå till. Idén med rullande ordförandeskap är att medlemsländer ska företräda EU utåt – och inåt söka breda uppgörelser. Röster har därför höjts för att frånta Ungern ordförandeskapet. Även om det i sak vore befogat är det lättare sagt än gjort. En ny regel kunde vidare leda till besvärliga gränsdragningar i framtiden.
Ett bättre förslag är att helt enkelt avskaffa det roterande ordförandeskapet. Det är en kvarleva från när EU hade betydligt färre medlemmar. Med 27 medlemsländer, och med fler som vill komma med, blir det otympligt och kan öka risken för att länder likt Ungern missbrukar förtroendet. Det borde gå att finna ett bättre system för att leda EU-möten.
En annan kvarleva från förr är antalet kommissionärer. De ska lämna förslag på ny EU-politik samt bevaka att fördrag och tidigare fattade beslut efterlevs. De ska företräda hela EU och inte länderna de kommer ifrån.
Ändå har det ansetts viktigt att kommissionärerna kommer från alla medlemsländer. När EU (då EG) bestod av bara sex länder hade de stora länderna två och de mindre en kommissionär. Den modellen behölls fram till efter sekelskiftet, då de stora länderna gick med på att bara ha en kommissionär.
När EU fortsatte att växa enades man om att när antalet medlemsländer blev 27 skulle antalet kommissionärer minska med en tredjedel. Men när Irland röstade nej till en fördragsändring backade EU och fortsatte med en kommissionär från varje medlemsland. Om det blir ytterligare medlemsländer lär frågan åter bli aktuell.
Det finns dock goda skäl för att redan nu minska antalet kommissionärer. En återkommande kritik är att EU lägger sig för mycket och detaljreglerar sådant som medlemsländerna kunde sköta själva.
Det ligger i sakens natur att varje kommissionär vill göra avtryck och visa på resultat. I nästan alla fall innebär det förslag om nya EU-regler på fler områden. Färre kommissionärer kunde därför innebära ett EU som bättre koncentrerar sig på sina huvuduppgifter.