Vilken part ska vinna striden om Djulö skola? Ska Katrineholms kommun hinna riva den unika skolan eller ska den räddas till eftervärlden? Just nu tycks det som om kommunen och kommunalrådet Göran Dahlström har en liten trumf på hand.
Bakgrunden är känd för de allra flesta. Kommunen vill utnyttja en gammal plan och upplåta marken till att bygga åtta villor på området. Då måste skolan rivas. Protester mot kommunens ambition ledde till att länsstyrelsen initierade en undersökning som visar att skolan är unik i landet och bör bevaras.
I förra veckan träffades representanter för kommunen och länsstyrelsen för ett så kallat samråd. Efter det är det helt klart att parterna har diametralt olika uppfattningar om vad som bör ske. Kommunen, eller rättare sagt kommunalrådet Göran Dahlström (S), förväntar sig att bygg- och miljönämnden beslutar om rivningslov vid sitt sammanträde 2 mars. När Göran Dahlström så tydligt anger sin vilja, så blir det naturligtvis så.
Samhällsbyggnadschefen Lars Hågbrant vet vem som bestämmer och håller förstås med. Hans uppdrag är att se till att de politiska intentionerna förverkligas alldeles oavsett vad han personligen tycker är rätt och riktigt.
Länsstyrelsen agerar försiktigt. Efter samrådet konstateras att man avvaktar kommunens beslut. Biträdande länsantikvarie Bo G Svensson lovar ett beslut innan sommaren. Återstå att se hur beslutet blir.
Med den opinion som råder är det fullt troligt att det rivningslov som bygg- och miljönämnden kommer att bevilja blir överklagat. Kommunen kan då hävda att överklagan ska hanteras skyndsamt. Beroende på hur överklagningen är formulerad och vem eller vilka som ligger bakom den kan en prövning av beslutet sluta hur som helst. Och det är alls inte uteslutet att kommunen vinner en sådan prövning.
Sker det kan Katrineholmsborna räkna med att en grävskopa har börjat rivningen dagen efter ett sådant beslut. Så stor är beslutsamheten i kommunledningen. I alla fall så länge Göran Dahlström och Lars Hågbrant inte har fått något löfte om en tillräckligt stor ersättning för de två eller tre tomter som inte kan bebyggas om skolan ska bli byggnadsminne och stå kvar.
Det är naturligtvis viktigt för framtiden att Katrineholm tar tillvara det intresse som finns för att flytta till och etablera sig i kommunen. För att kommunen ska växa behöver det byggas för olika upplåtelseformer – hyreslägenheter, bostadsrättslägenheter och villor. Ambitionen och viljan att lägga en grund för tillväxten genom att det ska finnas boenden i olika former är vällovlig och riktig.
Men den grunden står och faller inte med att ett fåtal tomter – just där unika Djulö skola ligger – inte får bebyggas. Djulö skola bör bevaras och i sinom tid blir Dahlström nog stolt över att kunna visa upp landets äldsta bevarade folkskola för besökare från andra delar av landet och från andra länder.