Människor mår bra av att ha något att göra om dagarna. Allra helst har man ett jobb man tycker är meningsfullt. Genom jobb och egen inkomst ökar människors egenmakt och frihet.
Därför är det inte något fel på regeringen med SD:s uttalade ambitioner att få fler i jobb. Som synts i Tidö-avtalet, men även nyligen på debattplats i Dagens Nyheter. Signerande är statsminister Ulf Kristersson (M), statsråden och partiledarna Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L) samt SD:s partiledare Jimmie Åkesson. Samtidigt ska inte alla förslag eller angreppsvinklar sväljas hursomhelst.
Planerna på att införa aktivitetskrav, eller aktivitetsplikt som en del kallar det, för att få kommunalt försörjningstöd är knappt något att tvista om. Förra S-regeringen tillsatte en utredning av det ett par månader innan riksdagsvalet förra året. Och det finns en i stora delar bred parlamentarisk enighet om behovet av att öka drivkrafterna att lämna försörjningsstöd för jobb.
Och huvuddragen är rätt. Även om mycket beror på hur detaljerna i reglerna utformas kan den här sortens förändringar vara nyttiga för individer och kommuner. Att det finns människor som går på den här sortens bidrag under långa perioder är skadligt både för dem och samhälle.
Tidöpartierna vill även att nyanlända och andra "icke-medborgare" ska kvalificera sig till välfärden på olika vis. Det ska därför utredas. Förenklat ska bidrag och ersättningar av olika slag vara tillgängliga för dem först efter att de bott lagligt och jobbat en tid i landet.
Detta riskerar dock bli ett slag i luften.
Många välfärdsförmåner, även bland dem med svenskt medborgarskap, är kopplade till jobb och inkomster. A-kassa, sjukpenning och föräldrapenning fungerar exempelvis så. De som inte jobbat får inte ut särskilt mycket pengar från dessa system.
Bidrag för barn och bostad, och en del annat, är också i skottgluggen. Här är det viktigt att justeringar görs för att det kan förbättra möjligheterna för integration. Förändringar får inte leda till att människor låses in i nya och skadliga situationer. Att till exempel villkora tillgången till bostadsbidrag behöver inte vara särskilt dramatiskt. Men varför ska svenska medborgare vara undantagna den här sortens krav? Även de som fötts med kan behöva stärkta drivkrafter att hitta jobb.
Men det finns skäl att vara vaksam på att Tidöpartierna även vill ha liknande särregler när det gäller det kommunala försörjningsstödet. Det räcker alltså inte att skruva i kraven för alla som söker sig till detta bidrag, det ska vara ännu hårdare för den som saknar medborgarskap.
Det kan vara ett riskfyllt ingrepp. Politiker, både på lokal- och riksnivå, ska verka för att människor lättare kan gå från bidrag till jobb. Men det är också viktigt att påpeka: Försörjningsstödet är det sista skyddsnätet för människor när livet är som svårast. Det bör hanteras varsamt.