Innan konsumentpriserna steg snabbt och vållade kännbart bakslag i reallönerna kom en våg av prisstegringar i producentledet. Men nu finns starka tecken på att detta går åt andra hållet.
Senare under det här året kan det lindra inflationsbördan märkbart – för hushåll, företag och offentlig förvaltning.
Från hösten 2021 till sommaren 2022 var det en snabb ökning av de priser som företag i Sverige fick betala för insatsvaror, energi och halvfabrikat. Först var det mest i vissa produktgrupper. Till exempel bådade det illa för bostadsbyggandet med stora prisökningar på byggvirke och byggnadsstål.
Sedan övergick det i bred, internationell inflationsvåg i producentpriser. Delvis men inte enbart berodde den på energikostnader och störningar efter det ryska storangreppet mot Ukraina vintern 2022.
Statistiska Centralbyrån (SCB) följer detta med ett antal olika index för producentpriser. För ett knappt år sedan, på försommaren före valet, visade alla dessa indexkurvor på ökningar i en årstakt kring 30 procent! För näringslivets import av råvaror, bearbetade varor och fossil energi var det ännu mer.
Ytterligare ett år tidigare hade årstakten varit mellan fem och tio procent. Men nu är den nere mellan tre och noll procent, i de indextal för april som SCB redovisade på fredagen. Det är ett nytt, bättre läge för kommande prisrörelser i livsmedels- och andra butiker.
Ännu finns förstås en rad osäkerheter, en för närvarande försämrad konjunktur i bygg- och några andra branscher – samt faror i världspolitik och klimatpåverkan. Men förutom genom de dämpade internationella prisrörelserna har möjligheterna att slippa en destruktiv inflationsspiral förbättrats påtagligt, såväl av Riksbanken som av arbetsmarknadsparternas goda omdöme och kalla nerver i årets lönerörelse.
Den stora osäkerheten om de närmaste årens ränte- och prisutveckling bör efter ett tag kunna dämpas. Där inte arbetslöshet vållar ny osäkerhet kan aktiviteten vända uppåt med såväl nybyggande som flyttrörelser på bostadsmarknaden. Riksbanken kan möjligen behöva höja styrräntan något mer, men en fortsatt brant räntestegring har blivit osannolik.
När en vändning till det bättre kan väntas vad gäller såväl priser som reallöner borde det också ge mer handlingsutrymme i politiken. Det har varit alldeles för mycket av utlovade kontantstöd och missriktade prissänkningar på fossila drivmedel, sådant som försvårar en varaktig förstärkning av näringsliv och skattebaser.
Det blir nu viktigt att hantera finansieringen av betydande nödvändiga kostnadshöjningar i äldres vård och omsorg, samt i försvar och annan säkerhetspolitik – på ett sådant sätt att arbete och produktiva investeringar ändå främjas. De ska inte motverkas av skatteförändringar.
Rörligheten av både arbetskraft och kapital till de regioner där stora industriella nysatsningar sker behöver underlättas – inte försvåras.
Att priser får driva på en omställning bort från fossilberoende bör inte blockeras. De sociala påfrestningar det övergångsvis medför bör i stället hanteras med regionalt och socialt välriktade stöd till företag och individer.