”En flagga värd att försvara”, lyder Försvarsmaktens budskap i en annons där fyra soldater i full stridsutrustning står runt en regnbågsflagga.

Annonsen och kampanjen, med anledning av veckans halvdigitala Stockholm Pride, har lett till rätt egendomlig uppmärksamhet. Det går alltid att hitta människor som är för och emot det mesta. Men överfokusering på ett mindre antal kritiska röster från opinionsarenans utkanter ger en skev bild av det som sker.

Det hör till sakens natur att nätets undervegetation, och en del andra, återkommande skapar kakofoni kring kampanjen. ”Starka reaktioner på nätet” hör till den digitala offentlighetens själva natur. 

Det viktiga är i stället det faktum att Försvarsmakten år efter år gör detta. Myndigheten jobbar hårt på att etablera en bild av sig själv som en plats där alla är välkomna, oavsett sexuell läggning och könsidentitet. Reklam och verklighet kan visserligen vara olika saker, men det är bland annat så här arbetet för att förändra och befästa normer bedrivs.

Trots denna stora förändring i det etablerade Sverige på 2000-talet finns det orostecken. Den senaste tidens angrepp mot transpersoner från tongivande opinionsbildare är ett exempel. 

Ett annat är SD-styrda kommuners halande av regnbågsflaggor och motarbetande hbtqi-utbildningar för anställda. Det är ett eko av sådant som svenska högerradikalers ideologiska fränder i regeringsställning på kontinenten ägnar sig åt.

I Polen har ett hundratal kommuner förklarat sig vara "hbt-fria zoner". I rättslig mening betyder det inte så mycket. Men det innebär ändå en kraftfull officiell sanktion till att öppet förakta och diskriminera homo-, bi- och transpersoner, och motarbeta förmedling av kunskap om frågorna.

I Ungern har Orbán-regimen tagit detta ett steg längre, genom att förbjuda material riktat till personer under 18 år som ”främjar könsidentitetsmässiga avvikelser, könsbyte och homosexualitet”. Förbudet, som i sista stund hängdes på en lag om straff för sexuella övergrepp, har en snävt maktpolitisk funktion. Kulturkriget splittrar oppositionen mot regimpartiet Fidesz. Men det ligger också i linje med en reaktionär, kollektivistisk ideologi som strävar efter enhetlighet i befolkningen och vill begränsa människors frihet.

Tanken är att man ska tillåtas leva som homosexuell, bisexuell eller transperson, bara man håller sig i skuggorna och inte tar plats i offentligheten. Det är ett mycket hårt men för den stora folkmajoriteten dolt förtryck som därför också är svårare att bekämpa, jämfört med öppen diskriminering.

Den polska och den ungerska staten sätter en norm. Den svenska staten sätter en annan. I båda fallen har det direkt betydelse för människors möjligheter att leva fria liv och vara de som de är. Det är i det ljuset Försvarsmaktens kampanj bör ses.