Inget straff att jobba som direktör i Katrineholm

Niklas Otto Olsson

Niklas Otto Olsson

Foto: Anton Swärdhagen

Ledare2023-04-17 20:58
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ska Strålsäkerhetsmyndighetens högste chef fortsätta styra från Katrineholm? Den frågan aktualiserades häromveckan. Generaldirektören Nina Cromnier begär i en hemställan att regeringen flyttar ledningen från Katrineholm till Solna.

Behovet för det, menar myndighetschefen, är det senaste årets kraftigt försämrade säkerhetsläge. Kriget i Ukraina har ställt myndighetens beredskapsuppdrag på sin spets. Myndighetens ledning bör därför ha nära till en del andra myndigheter och regeringen.

Säkerhetsläget har förändrats till det sämre det senaste året. Och visst är det så att Solna är geografiskt närmare regeringen i Stockholm. Men hur skulle Strålsäkerhetsmyndighetens beredskapsarbete förbättras av att direktören sitter i Solna, och inte i Katrineholm? 

Hur mycket närmre är Solna regeringskansliet än Katrineholm, egentligen? Avstånd är en sak. Men tidsmässigt är det inte lika klart. 

Visst tar det lite mer tid att ta sig från Katrineholms centrum till centrala Stockholm. Åker man kollektivt tar det lite mer än en timme – från Solna är det cirka en halvtimme. Tar man bilen i stället ökar tidsskillnaden: Knappt två timmar från vår del av Sörmland och cirka 20 minuter från Solna. Detta under förutsättningen att trafik och kollektivt resande flyter på i huvudstaden.

Samtidigt kan inte en timme hit eller dit styra placeringen av en hel myndighets huvudsäte. Pandemin lärde oss dessutom att en hel del jobb går att sköta på distans. Och hur ofta måste Cromnier fysiskt närvara på möten med statsråd, departement eller andra myndighetstoppar? De få dagar det kan handla om får hon väl utgå från Solna.

Och visst kan det, som Cromnier framför, stämma att myndighetens säkerhet måste höjas i Katrineholmslokalerna om ledningen ska utgå härifrån. Men de 25-30 miljoner kronor det skulle kosta är dock inte skäl nog för flytt till Stockholm. I en statsbudget är det frågan om småslantar.

Nej Cromniers hemställan till regeringen är närmast en gnällvisa om att myndigheten ens är placerad i Katrineholm. Inledningsvis påstod hon felaktigt att det saknas verksamhetsnära aktörer i närheten av Katrineholm, däribland sjukhus. Ett misstag hon senare rättat. Men som hade kunnat undvikas genom en snabb googling eller en titt ut i verkligheten.

Hon gnäller också om att det är svårt att rekrytera personal. Ja, så kan det vara. Men det är Strålsäkerhetsmyndigheten inte ensamt om. Och vad har det med hennes önskan om att jobba från Solna?

Dessutom ligger Katrineholm transportmässigt bra till. Staden har tåg- och vägförbindelser i flera riktningar, vilket betonar vikten av att politiker ser till så att tågen går och att vägarna är säkra. Förutom att det inte är svårt att ta sig till Stockholm så är det inte heller långt till Eskilstuna, Nyköping, Norrköping. Pendling till Västerås, Örebro och Linköping fungerar också. Bland dessa omkring 700 000 invånarna, beroende på hur man räknar, måste finnas rätt kompetens. Och även om man inte ska överskatta möjligheterna med distansjobbande – ska det inte uteslutas.

Dessutom är det viktigt att inte låta centralistivern bland en del tjänstemän få slå mot andra nyttor som utlokaliseringen av myndigheter innebär för Sverige. För Katrineholm har placeringarna av Strålsäkerhetsmyndigheten, men också Inspektionen för arbetslöshetsförsäkring, varit betydelsefulla. 

Förvisso handlar i dag det om enbart omkring 100 statsansställda. Men det täcker upp i alla fall lite för de omkring 900 jobb som förlorades när Scaniabussar och elektronikföretaget FCI stängde ned i Katrineholm för sisådär 20 år sedan. Det signalerar också att Katrineholm är en kommun man kan bo och jobba i – även som högkvalificerad statsanställd.

Dessutom har Riksrevisionen konstaterat att placeringen av myndigheter utanför Stockholm varit framgångsrik. Förutom jobben så har många myndigheter lyckats hålla nere lokalkostnader och haft lägre personalomsättning och detta utan att äventyra verksamheternas effektivitet.

Låter regeringen generaldirektören flytta sitt Katrineholmkontor till Solna finns det risk att fler direktörer hänger med. Det skulle rulla tillbaka många av de framgångar som gjorts de senaste åren.