Den mest betydelsefulla frågan om de äldres villkor är inte deras köpkraft, eller att pensioner skulle vara för låga. Där är det mycket bättre ställt än vad som ofta påstås.
Viktig och i hög grad resurskrävande är däremot en nödvändig utbyggnad av omsorg och vård för de ofta multisjuka över 80 år.
Som på många områden är det mest kritiska att rekrytera och behålla tillräckligt mycket personal. Personalbrist, inte brist på arbetstillfällen, är det långt större problemet för välfärden och samhällsekonomin i stort.
Välfärd kommer ur arbete, och ur teknisk utveckling som ger ökad produktivitet. Skattesystem, utbildning, trygghetsförsäkringar och annat behöver främja arbetsinsatser.
Detta krav är viktigt även för pensionssystemen. Det gäller både det stora statliga och avtalspensionerna som skapats av arbetsmarknadens parter.
Det ska löna sig att arbeta. Det ska inte vara som i det illa hopkomna regeringsförslag som nu riksdagsbehandlas, där ett ”garantitillskott” kan orsaka att den som ökar sin arbetsinsats därmed kan få en något lägre framtida pensionsinkomst.
Den stora pensionsreformen på 90-talet gjorde det statliga pensionssystemet mer stabilt och självförstärkande. Genom inkomstpensionens övergång från pris- till löneindexering blev också pensionsinkomstens utveckling betydligt mer gynnsam än enligt tidigare ATP-regler.
Det finns mycket mytbildning om att pensionärerna fått det sämre eller att pensionssystemet gett upphov till fattigdom. Att verkligheten är en annan och bättre har riksdag och regering just fått en ingående redovisning av, från Finanspolitiska rådet. Detta är ett statligt expertorgan, som numera leds av den i de flesta politiska läger mycket respekterade Lars Heikensten, tidigare bland annat riksbankschef och vd på Nobelstiftelsen.
Rådet har gjort en mycket grundlig genomgång av de svenska pensionärernas inkomstförhållanden och standardutveckling. Diskussionen både inför valet och därefter borde grundas på denna klargörande redovisning:
Svenska pensionärers disponibla inkomster och deras pensioner har aldrig har varit så goda som nu. I alla inkomstlägen har deras köpkraft ökat snabbare än den övriga befolkningens genomsnitt.
Det utbredda talet om ”fattigpensionärer” är också missvisande. Andelen materiellt fattiga bland pensionärer i Sverige är inte bara betydligt mindre än bland de övriga invånarna. Den är dessutom lägst i hela EU.
Pensionärer i allmänhet är inte en ekonomiskt utsatt grupp, skriver rådet, som också konstaterar att pensionssystemet efter 90-talets reform i huvudsak har levererat i linje med de politiska målsättningar som uttalades. Att den aktiva tiden i yrkesarbete inte ökat lika mycket som medellivslängden har ändå hållit ner den allmänna pensionen en del.
Det finns vissa frågor om framtidens pensioner som förtjänar att behandlas de kommande åren. De handlar bland annat om att främja ett längre arbetsliv och en god hälsa, samt att få in fler i det kompletterande pensionssparande som de flesta redan har i sina avtalsförsäkringar.
Men något som inte bör göras är att flytta mängder av miljarder från de unga i samhället till de äldre, för att dela ut pensioner utan motsvarande premier. En sådan felprioritering kan också skada de äldres levnadsförhållanden. Den kan styra skattemedel bort från äldreomsorg och från andra personalkrävande men angelägna ändamål.