Mordförsöket på torsdagen utanför en förskola i Fröslunda i Eskilstuna är ännu ett exempel på hur våldet griper in i vanliga människors vardag. Den skjutne är inte känd av polisen och inget har ännu sagts om ett möjligt motiv, men påverkan på det omgivande samhället är uppenbart. På fredagen inträffade ytterligare en skottlossning i Eskilstuna utan något offer men med två gripna för mordförsök, personer som polisen kopplar till organiserad brottslighet.
En sak är säker när det kommer till våld av det här slaget. I bakgrunden finns i regel en social problematik – hos gärningsman, offer och/eller i den miljö där de vistas. Det kan vara personlighetsstörningar, psykisk sjukdom, drogmissbruk, svårt dysfunktionella familjerelationer eller en blandning av detta.
Människor som mår bra, jobbar och befinner sig i sunda sammanhang skjuter vanligtvis inte andra. Så enkelt är det.
Mekanismerna bakom skjutvapenvåldet är sammansatta, men ovanstående är en grund. Att minska missbruk och på andra sätt få folk som mår dåligt att må bättre är därför brottsbekämpande.
Det betyder också att en kommuns sociala arbete har fler plus- och minusposter än det som syns i bokslutet hos ansvarig nämnd. En insats, om det så är en vårdplats eller en placering på ett stödboende, har en skattekostnad i kronor. Men också en utebliven insats kostar i förlängningen, inte bara i form av mänskligt lidande utan även som samhällskostnad för arbetslöshet, sjukdom, brottslighet.
Dessa påpekanden kan upplevas som självklarheter. Men så är det dessvärre inte. För trots stor uppmärksamhet kring befarade konsekvenser av Eskilstunas nedrustning av det sociala arbetet röstade socialnämnden igenom besparingspaketet i onsdags – en åtgärd som kommer att få följder för hela regionen.
Bland annat minskas antalet stödboendeplatser för vuxna missbrukare från 122 till 68. Antalet vårddygn i missbruksvården kapas med en tredjedel, om fullmäktige ger grönt ljus. HVB-hem stängs.
Detta gjordes trots att förvaltningens egen sammanställning av risker borde ha fått politikerna att slå bakut. Bland annat nämns risk för bruten skolgång för barn samt andra konsekvenser för dem när antalet HVB-platser minskas. Det handlar även om risker för ökat och mer synligt missbruk, större utsatthet för kvinnor i missbruksmiljöer och ökad hemlöshet.
Det enda egentliga motivet för åtgärderna är ekonomi. Men det gäller inte kommunens finanser som helhet. Dessa visar betydande överskott. Allt handlar i stället om det ekonomiska läget i socialnämnden. Tankegången bygger på snävt stuprörstänkande som dessutom bortser från att vägran att hjälpa människor i ett skede kommer att slå tillbaka i ökade kostnader på andra sätt, exempelvis i form av lagstadgad tvångsvård.
Vid sidan av denna process tar kommunledningen strid med staten om mottagande av 16 kommunanvisade flyktingar under nästa år. Det är 16 för många, enligt kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S) och kamraterna. De motiverar det med sociala problem, brottslighet i kommunen och illustrerar med just skjutningen i Fröslunda.
Det är alltså där problemet ligger, enligt majoriteten. Hos invandrare, i det här fallet hos ett fåtal flyktingar vars liv dessa politiker inte vet något om, men som de kollektivt utdefinierar som icke-önskvärda och problemskapande. Under tiden genomför samma politiska majoritet en social nedrustning som kommer att förvärra människors utsatthet och förbättra grogrunden för brottslighet.