I den nationella debatten om det dödliga gängvåldet ligger fokus gärna på nya lagar och nya pengar. En del av det behövs säkert, som den numera obligatoriska häktningen vid grovt vapenbrott. Fler farliga brottslingar kan nu plockas bort från gatan vid kritiska tillfällen.

Men det är inte alltid som bra arbetssätt kräver lagändringar och större budgetar, utan om att göra rätt saker och jobba smartare.

Det mesta av insatserna mot gängvåldet sker lokalt. Projektet ”Sluta skjut” i Malmö är ett vetenskapligt förankrat arbetssätt som bör prövas på fler håll i Sverige. Och även om effekterna av projektet är svåra att skilja från andra insatser, har antalet skjutningar i Malmö har gått ner sedan projektet påbörjades.

Modellen innebär att polisen gör det särskilt svårt för det gäng som utövar det grövsta våldet och socialtjänsten gör det tydligt att de erbjuder en verklig väg ut från ett brottsligt liv.

Nu är avhopparverksamhet eller stöd till ex-kriminella inte något som enbart finns i Malmö, även om just den arbetsformen är ensam i sitt slag i Sverige än så länge. I Eskilstuna samarbetar Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen sedan snart 20 år med att få tidigare kriminella i arbete och utbildning. Det samarbetet heter Krami. 

Antalet inskrivna årligen i Kramis verksamheten är inte överväldigande stort. 2015 var det 45, förra året 48. Omkring hälften av deltagarna får jobb eller går till utbildning varje år (SVT Sörmland 24/8). Det är människor som ofta kommer direkt från beroende- eller frivården. Verksamheten har också nära kontakter med anstalterna i Mariefred och Hällby.

För att människor ska lämna ett kriminellt liv behöver samhället visa att det finns verkliga vägar framåt och ur det. Den vägen går genom jobb, meningsfulla aktiviteter och nya gemenskaper. Det är där Krami kommer in. 

Men vägen framåt är upp till deltagarna. De ska ha lämnat knark och brottslighet bakom sig. Krami erbjuder stöd i att skriva CV, personliga brev, gemensamma aktiviteter och motivationssamtal för att starta igång de tidigare kriminellas jobb- och utbildningssökande. Deltagarna motiveras dessutom till att hitta nya saker att göra på sin fritid för att inte åter halka tillbaka till den tillvaro de nyss lämnat.

Sådant arbete ska inte underskattas och politiker bör fundera noggrant hur stat, kommun och andra kan erbjuda stöd för dem som lämnar brottets bana. För varje person som lyfts ur sådana destruktiva sammanhang är en vinst för samhälle och individ.