Även trubbiga mått kan ibland visa på något tänkvärt och bekymmersamt. Det borde inte vara sex av nio sörmländska kommuner som till Boverket uppger sig ha för få bostäder för funktionshindrade. Bland de sex finns alla länets städer utom Katrineholm.
De har svarat i Boverkets årliga enkät om läget på de lokala bostadsmarknaderna, och Sörmland avviker inte mycket från resten av landet. Läget är snarare likartat på de flesta håll. Ett stort antal kommuner har lämnat svar som liknar de från Eskilstuna, Flen, Nyköping, Oxelösund och Strängnäs. Svaren är också likartade för såväl gruppboenden som servicebostäder.
Det handlar här främst om personer med så mycket funktionshinder att eget boende i en vanlig lägenhet eller en villa inte är ett tryggt eller ens ett möjligt alternativ. För en del är behovet av stöd enligt LSS-lagen mycket stort. Andra har som barn, och ibland även sedan de blivit vuxna, vårdats av föräldrar, och de behöver för att kunna flytta hemifrån ett boende med en anpassad omsorg.
De är en liten grupp, utan röststarka organisationer som trycker på. Behoven är växlande beroende på hälsa och funktionshindrens art, och det är skilda slags boenden som behövs. Det finns inte en enhetlig form som kan passa de flesta. Boverkets enkät är en påminnelse om att det gäller att vara uppmärksam på frågan i kommunpolitiken. Men den säger inget om vad som i den enskilda kommunen bör göras i första hand.
Det finansdepartementet i början av förra mandatperioden drev igenom om åtstramningar i stödet för funktionshindrade inom LSS-verksamheten resulterade i en hel del kostnadsövervältring från statliga Försäkringskassan till olika kommuner. Det ligger nära till hands att detta försvårade kommuners åtgärder inom andra delar av omsorgen för funktionshindrade, exempelvis boendet.
Antalet kommuner som till Boverket uppgav att det hos dem fanns för få sådana bostäder ökade efter 2014 från cirka 130 till mellan 160 och 170. Att de 2020 i stället var 144 kan tyda på att en viss förbättring ändå är på väg, även om måttet är och förblir trubbigt. Inom det här området finns inte heller ett snabbt växande behov som beror på befolkningens åldersutveckling.
Vi är nu i en period med snabbt ökande antal äldre över 80 år, som gör att nybyggda särskilda boenden för sjukliga äldre är en högt prioriterad fråga i en lång rad kommuner. Där finns det också starka opinioner och organisationer, samt ett stort intresse från företag att delta. Även för äldres särskilda boenden ser många av svaren på Boverkets enkät ut att tyda på brist och utbyggnadsbehov. Men risken att en så tung fråga, där många driver på, blir borttappad är inte stor.
För svårt funktionshindrades gruppboenden och serviceboenden är det tvärtom. Risken är större att det går för långsamt och att tunga bördor på anhöriga blir tyngre med åren.