Häromveckan hände det igen. Ett statsråd och en SD-representant stod axel mot axel och presenterade regeringspolitik.
På torsdagen var det finansministern Elisabeth Svantesson (M) och Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson som stod på tur. Då presenterade de Tidögängets plan för en "nationell folkräkning".
Skälet till intresset för sifferexercisen består av att det finns luckor i de svenska befolkningsregistren som behöver fyllas. Bland annat folkbokför sig vissa människor på en viss adress så att de kan lura stat eller kommun på bidrag eller få tillgång till andra förmåner. Folkbokföringsbrott kan även hänga samman med annan brottslighet.
Från SD-håll, men senare också i M, KD och L har det därför efterfrågats en storskalig folkräkning. Och även om det länge varit oklart hur en sådan skulle genomföras fördes kravet in i Tidöavtalet.
Men när Svantesson presenterade själva planen för folkräkningen blev nog många som hoppats på dörrknackning och blankettifyllande besvikna. För någon storskalig folkräkning ser det inte ut att bli. Samtidigt har mandatperioden nyss börjat och mycket kan hända.
Men innehållet i den plan som nu presenterats är inte särskilt revolutionerande. Skatteverket ska få ett tillskott på nästan 500 miljoner kronor, spritt över tre år, för att i större utsträckning syssla med så kallade riktade kontroller mot de delar av samhället och ekonomin där risken för svartjobb och folkbokföringsbrott är vanligare.
Klart är det också att flera förbättringar redan är på gång och som har bred förankring i riksdagen. Det är reformer som kan göra nytta. Men riksdag och regering bör invänta utvärdering av reformernas effektivitet innan man rusar iväg med andra åtgärder som kan göra mer skada än nytta.
Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) gjorde nyligen en genomgång av olika sorters folkräknarmetoder som Sverige använt sig av. Forskarna konstaterar att Sveriges befolkningsräknande är betydligt pålitligare än i nästan alla andra länder. Det finns givetvis brister i folkbokföringssystemet och myndigheterna behöver bli bättre på att motverka och upptäcka både skurkbeteende och folkbokföringsslarv. Men att som en del föreslår, däribland Richard Jomshof (SD), ordförande för justitieutskottet, att återgå till blankettmetoder eller börja med dörrknackning är inte önskvärt.
Först och främst: Datan från blankett- och dörrknackningsinsamlingar är av avsevärt sämre kvalitet än den man får från det befintliga svenska registerbaserade systemet. Det är också en väsentligt dyrare insamlingsmetod.
Den senaste befolkningsräkningen med blankett skedde 1990. Den kostade skattebetalarna cirka 250 miljoner kronor. I dagens penningvärde innebär det att nästan hela summan på 500 miljoner kronor, som Svantesson nu skjutit till, skulle gå åt. Och då är inte kostsam dörrknackarpersonal inräknad. Den totala kostanden skulle uppgå till flera miljarder kronor som skulle göra mer nytta på annat håll.
När staten räknar huvuden är blankett och dörrknackning dyrt och dåligt. Politikerna måste söka sig till smartare förslag.