Kan arbetslösheten i Eskilstuna pressas tillbaka? Klart den kan och det kommer den. Frågan är bara hur långt och vad som händer vid nästa konjunkturnedgång.
Utvecklingen som presenterades i Eskilstuna-Kuriren häromdagen – utifrån Arbetsförmedlingens siffror – är i huvudsak positiv och det finns en större bild. Juli i år kan jämföras med juli förra året. På ett år minskade antalet arbetslösa i kommunen med 1 000 personer, från drygt 8 000 till 7 000. Denna minskning följer landet som helhet.
Långtidsarbetslösheten ligger dock kvar på en hög nivå och har stigit sedan förra sommaren, om än betydligt mindre i Eskilstuna än i riket.
De övergripande förklaringarna är kända. Å ena sidan har vi en stark svensk ekonomi som får en rekyl efter pandemidippen. Stängda näringar öppnar, leveranskedjor fungerar åter, produktion och konsumtion tar fart. Korttidspermitteringar samt andra stöd- och stimulansåtgärder har också dämpat nedgången.
Å andra sidan har restriktionerna slagit hårt mot flera tjänstenäringar, främst detaljhandeln samt hotell- och restaurangsektorn. Där finns många inträdesjobb och personer med svag ställning på arbetsmarknaden. De som var utan jobb har blivit kvar där samtidigt som gruppen arbetslösa har fyllts på.
En del av det problemet kommer att lösas automatiskt i takt med att ekonomin förbättras. Men det räcker inte. Kraven på offentliga insatser för utbildning och jobb blir högre än tidigare för att förhindra att människor förlorar kritisk tid när de är utan arbete, blir mindre attraktiva för arbetsgivare och fastnar i långtidsarbetslöshet.
För Eskilstunas del handlar det om att dra nytta av den långsiktigt goda utvecklingen på svensk arbetsmarknad, klara nedgångarna bättre samt dra upp de människor som halkar efter.
Hittills har Eskilstuna åkt med på det svenska tåget som gett högre sysselsättning sedan mitten av 1990-talet. Det gäller alla grupper, även utrikes födda, däribland flyktingar och deras anhöriga.
Problemet är att Eskilstunas arbetsmarknad är extremt konjunkturkänslig. Det privata näringslivet består till oproportionerligt stor del av små underleverantörer till tillverkningsindustri och tung fordonsindustri samt av bygg, handel och logistik. Denna slagsida har också blivit starkare under de senaste årtiondena med färre jobb i större tillverkningsföretag och fler jobb inom logistik och lager.
Tillsammans med kommunens oförmåga att minska de sociala problemen, i såväl hög- som lågkonjunktur, gör det svårt för Eskilstuna att ta sig upp från Sverigebotten i arbetslöshet.
Den som ropar efter kraftigt minskad invandring, som kommunledningen gör, går vilse. Det är tack vare invandringen som Eskilstuna har fått en växande befolkning, som gett underlag för bostadsbyggande och -underhåll, och arbetskraft till nya företag. De från utlandet inflyttade till Eskilstuna har kunnat fylla personalbehoven inte minst i den offentliga sektorn. Den som söker lösningar på kommunens problem bör ha med sig detta.