Dessutom drabbas ibland privatpersoner av att bekanta, som vill hämnas eller trakassera, sprider filmer, foton och ljudfiler, med mycket känsligt privat innehåll.
Sådana beteenden har av många börjat uppfattas som straffria och omöjliga att komma åt, även om en del utläggningar av intima filmer lett till domar för förtal.
Behovet av skärpt lagstiftning bör det inte vara tvekan om. Men enbart lag räcker inte. När folkvett och respekt för medmänniskan saknas, eller när extremismen breder ut sig, krävs en vilja hos tillräckligt många att i tal och skrift försvara det fria samhället mot hetsarna och hatspridarna.
En utredning ledd av Gudrun Antemar föreslår nu omformulering av paragraferna om ärekränkning samt ett nytt brottsbalksbrott om spridande av en del särskilt känsliga bilder och personliga uppgifter. Vidare föreslås utvidgning av brotten olaga hot och ofredande så att de biter bättre på grov näthets mot enskilda personer. Dessutom utvidgas skyldigheten för dem som har databaser, såsom Facebook, att ta bort brottsligt material, till att även gälla olaga hot samt de bilder med mera som kriminaliseras i den nya paragrafen.
Förslagen har blivit i huvudsak bra. Utredningen ser till att undvika att nya bestämmelser om skydd av enskilda människor kan missbrukas för att försvåra nyhetsförmedling och mörklägga samhällskunskap. Tryckfrihetens ovänner har ofta önskat ett brett förbud mot publicering av information om privata förhållanden. Ett sådant kan ges flytande innehåll i domstolspraxis. De som egentligen är föga intresserade av näthatet och dess offer skulle då kunna få utrymme för den mörkläggningsjuridik som finns nere på kontinenten, men som står i kontrast mot svensk offentlighetsprincip.
Krav på sådana paragrafer för att skydda dem med makt och privilegier undan granskning har återkommit flera gånger. Ett försök 1980 stoppades tack vare den yttrandefrihetsutredning 1983 som leddes av Eskilstuna-Kurirens dåvarande chefredaktör Hans Schöier. En annan liknande framstöt stoppades av eniga riksdagspartier i annan utredning för bara några år sedan.
I det nu framlagda lagförslaget avgränsas förbudet mot spridning dels till icke grundlagsskyddade medier, dels av ett fåtal angivna saker – särskilt känsliga ämnen som sexualliv, nakenbilder, allvarligare hälsotillstånd och lite till, däremot inte ekonomiska uppgifter.
Man har försökt skydda individer mot fula tilltag som rör det mest privata, men samtidigt försökt hindra att lagen missbrukas av påhittiga jurister med helt andra syften.
Även utvidgningen av brotten ofredande och olaga hot verkar väl genomtänkt. Det grova näthatet, som ofta utgår från och uppmuntras från politisk ytterhöger, består av en störtflod av ofredanden och hotelser, riktade mot individer på grund av deras åsikter eller tro, hudfärg, kön eller familjebakgrund.
Ofredandet sker i folks postlådor och telefoner, till deras hem och arbetsplatser. Det finns verkligen inte ett yttrandefrihetsintresse att skydda när sådant pågår. Det är grova tillmälen mot person, i utstuderat syfte att väcka obehag eller skrämma till tystnad.
Mot detta bör lagen skydda bättre än i dag.