Varifrån kommer nästa stora störning på arbetsmarknad och finansmarknader? Den kan ligga obehagligt nära i tiden, om USA:s representanthus blockerar en uppjustering av taket för amerikanska statens upplåning.
Redan ett par dagar in i juni kan det då bli ett läge där USA:s federala myndigheter inte kan utföra en del av de löpande betalningarna, exempelvis från socialförsäkringar till privatpersoner. Att republikanerna vägrar höja taket om de inte får igenom en rad politiskt ensidiga och mycket kontroversiella budgetnedskärningar är ett symptom på den skada alltför upptrappade politiska motsättningar kan göra.
En hotande kris om en sådan sak borde egentligen vara otänkbar, och har av många uppfattats som helt osannolik. Men med tilltagande radikalisering och hänsynslöshet hos republikanernas högerflygel har risken ökat att uppgörelse inte nås i tid.
En tids finansiell oreda i USA kan väntas få återverkningar i många andra länder. Häftiga ränterörelser kan kräva snabba åtgärder av centralbanker och regeringar. Vi ska inte tro att Sverige i så fall slipper bli berört. Även om våra viktigare banker är stabila kan det bli dramatik i en del företag. Viktiga exportmarknader kan påverkas.
Hur snabbt en fallande inflationstakt kan leda till att räntehöjningar bromsas eller upphör har under en tid varit oklart. Särskilt på den kommersiella fastighetsmarknaden finns en hel del risker för utsatta stora bolag som kan ge återverkningar i bankväsendet. Men till detta, och till de fortsatta återverkningarna från det Putinska kriget, kan komma nya störningar, där det är angeläget att nödvändiga, ibland omilda, åtgärder inte hindras för att de känns politiskt obehagliga.
Nye riksbankschefen Erik Thedéen höll härom dagen ett allvarsamt föredrag på Nationalekonomiska föreningen om lärdomar av den långa tiden med låga räntor, och dess följder i riskabelt stor skuldsättning och risker för nya obalanser.
Det framstår nu som klart att en åtstramande penningpolitik med räntehöjningar borde ha inletts tidigare än vad som sedan skedde 2022. Det var inte omöjligt att se att detta snart var på väg. Det framhölls bland annat här på ledarsidan före jul 2021. Men samtidigt var läget på många sätt osäkert. Det ryska storanfallet mot Ukraina hade då inte börjat. Hur kraftig inflationsutvecklingen skulle bli var inte lätt att förutse.
Viktigare än att nu tävla i att vara efterklok är att försöka undvika att nödvändiga kommande åtgärder blir motverkade och försenade genom opinionstryck från särintressen och missriktad politisk opinionsbildning. Länge framställdes från många håll varje penningpolitisk åtstramning som något entydigt negativt. Tillgångspriser för hus och anat drevs ännu mer i höjden, så att följderna nu blivit mer smärtsamma än de annars varit.
De misstagen bör helst inte göras om. I stället bör vi uppskatta och försvara det som gått rätt väg och som nu kan göra stor nytta i att undvika en inflationsspiral – såsom de nya formerna för avtalsförhandlingar där exportkonkurrerande industri ger riktmärket