Vad är det med Sverige och äldre människor? Medan man i andra länder ser årsrika som en tillgång, individer med kunskap och erfarenhet som har mycket att bidra med såväl på arbetsmarknaden som i politiken och övriga samhället, tycks svenskar i allmänhet anse att människor som passerat 60, eller till och med 50, ska hålla sig på mattan.
De bör inte sträva efter att gå vidare i karriären eller sitta i beslutande församlingar. Där är de bara i vägen för alla mellan 20 och 30 och deras självklara rätt att storma fram på livets motorväg. Människor som är ännu äldre, över 70, ska helst placeras i dödens väntrum, det vill säga en liten pensionärslägenhet i utkanten av ingenstans, med en Allers och ett wienerbröd.
Ett exempel på hur orimlig diskussionen om äldre är dök upp på DN debatt häromdagen. Två forskare, Åsa Hansson, nationalekonom från Lunds universitet och hälsovetaren Maya Kylén, även hon från LU, problematiserar i en text att Rot- och Rut-avdrag i allt högre grad används av äldre och att det minskar flyttbenägenheten hos individer över 60 år.
Argumentationen går ut på att alltför många äldre bor kvar i sina villor, vilket enligt forskarna innebär ett “ineffektivt nyttjande av befintliga bostäder”. Det bästa vore därför om de hade vett att flytta och lämna plats för barnfamiljer som är i behov av större ytor och fler rum. Att få ut de äldre ur villorna verkar enligt Hansson och Kylén vara överordnat det faktum att Rot- och Rut-avdrag faktiskt underlättar för äldre att bo kvar på den plats där de är trygga, där de har sina vänner och sitt sammanhang och där de ofta har betydligt lättare att upprätthålla ett aktivt och hälsosamt liv.
Lundaforskarna är som sagt långt ifrån ensamma om att ifrågasätta att äldre har mage att inte vilja sälja sina hem. Det är svårt att se att någon annan grupp i samhället skulle behandlas på ett liknande sätt. Vem har någonsin läst en debattartikel som kritiserar att 35-åringar utan barn bor i villa eller breder ut sig i våningar med 4-5 rum eller mer? Eller artiklar med vinkeln att barnfamiljer måste skärpa sig och se till att flytta från innerstan för att lämna plats för studenter och pensionärer? Absolut ingen.
Det i det närmaste institutionaliserade skambeläggandet och osynliggörandet av äldre måste få ett slut. Årsrika människor ska behandlas med samma respekt som alla andra. De är dessutom individer precis som folk i 30-årsåldern. Många är idag friska och aktiva långt upp i åldrarna. Vill man som 75-åring bo kvar i sin villa, greja med sin trädgård och prata med grannen över staketet, hålla stora middagsbjudningar, glädjas över att ha plats för barn och barnbarn när de kommer på besök, så har man all rätt i världen att göra det. Vill pensionärer använda sina pengar till att anlita hantverkare eller hemstäd för att det avlastar vardagen eller underlättar att de kan bo kvar är det toppen.
Det är inte staten, eller för den delen forskare, som ska avgöra var människor ska bo. Idén om att alla äldre (det vill säga folk över 55) helst ska bo avskilda från samhället i små halvcentrala lägenheter med bara andra äldre som grannar är bisarr. Om det nu är så att det saknas villor för 90-talisterna och deras barn är det ju på att underlätta för byggandet av villaområden det politiska krutet ska läggas. Inte på att med hjälp av skatt och skam jaga pensionärer från sina hem.