Det kan vara svårt att se runt nästa krök. Sådant kräver både beprövad erfarenhet och lite tur. Därför bör man vara försiktig i att låta prognoser helt styra planeringen. Samtidigt går det inte att förutse varje risk, olycka eller förändring som kan tänkas störa planen.
Med det sagt så är frågan om inte service- och teknikförvaltningen i Katrineholm levde på hoppet när de planerade för asfalteringen av flera av gatorna i Nävertorp. Tills tjälen gått ur marken och snön smält bort får arbetet nu skjutas på framtiden.
Det är dock inte otippat att det skulle falla snö i vår del av Sörmland nu. Kraftigt sjunkande temperaturer och risk för nederbörd är vanligt för denna årstid. November kan vara både snöfri och snörik, men sannolikheten för det ökar ju närmare slutet på månaden vi kommer. Förra året var det till exempel ett kraftigt fall i temperatur under andra halvan av november.
Betyder det att entreprenören och förvaltningen spått i kaffesump och ignorerat tidigare års erfarenheter? Nej. Det är givetvis bättre att påbörjade vägunderhåll klaras av när det är tänkt. Det innebär bättre trafikflöde och bättre körförutsättningar. Och till nästa gång finns det skäl till ytterligare eftertanke: Är det planerade asfalteringstempot rimligt?
Samtidigt måste inte det uppskjutna vägarbetet innebära några större störningar eller skador för katrineholmarna.
Riktigt illa kan det dock gå när bilister inte tänkt till innan de kör hemifrån eller jobbet. Det har redan varit några dagar av snön, blåsten och kylan. Konsekvenserna har varit illa på en del håll i Sverige. Och även i Sörmland har det varit några avåkningar och lite andra olyckor. Men lokala medier har än så länge inte översköljts av rubriker om trafikolyckor. Så får det helst fortsätta. Men det kan snabbt vända.
Allt för ofta är folk inte redo när snön drar in. Vinterdäcken är visserligen påskruvade, men mycket mer än så verkar de inte ha förberett sig. De flesta bilisterna anpassar sin körning när förutsättningarna försämras. Halka, dålig sikt och snödrivor längs med vägkanterna tränger förarna till att sänka hastigheten och hålla avstånd i trafiken.
Men de flesta bilisterna underskattar ändå i vilken utsträckning de behöver anpassa sin körning. Många håller inte tillräckligt långt avstånd till framförvarande fordon. Bil efter bil nosar varandra i baken trots att de flesta vet med sig att tumregeln är att man ska lämna en lucka mellan sitt och framförvarande fordon med lika många metrar som hastigheten man kör i. 90 kilometer i timmen blir därför 90 meter.
Vid vinterväglag måste avståndet öka ännu mer. Det räcker inte med att öka avståndet till bilen framför med några metrar. Helst ska avståndet vara två eller tre gånger så långt. Även för den som kör i 70 kilometer i timmen skulle alltså behöva ha mellan 140 och 210 meter.
Hur många bilister kan ärligt säga sig iaktta sådan försiktighet när de sitter framför ratten?