Men det är också ett värde att bibliotek har hög kvalitet, med böcker som är värdefulla och inte kan lämnas i lokaler utan personal.
Det är också ett värde med kunnig bibliotekspersonal. Biblioteket är inte ett uppehållsrum eller en fritidsgård. Det är en kulturinstitution.
I många kommuner har biblioteken behandlats snålt, bokinköpen är för små för att lyfta kvaliteten och tillgången på referensböcker och tidningar inte så stor. Delvis har en del av bibliotekens service blivit tillgänglig på, och överträffats av, internet. Där finns uppslagsböcker, ordböcker och mycket annat. Men biblioteken förblir en viktig väg för att göra litteraturen tillgänglig och läsandet bredare.
Samtidigt är öppettiderna en begränsning av servicen, tiderna passar inte alla lika bra, och att ha öppet på helger och på kvällar medför personalkostnader enligt kollektivavtalen som inte tar så stor hänsyn till bibliotekens roll för kultur och läsande.
Det går inte att utan vidare avfärda tanken i Katrineholm, på att ha tider då biblioteket är tillgängligt men obemannat – fast kameraövervakat. Det är viktigt att man inte bara kan låna böcker – utan också lämna tillbaka dem utan att behöva passa bibliotekets tider. Enkel återlämning gör att fler kan låna.
Ändå är riskerna uppenbara. Att andra kommuner anser sig ha lyckats med obemannat och kameraövervakat säger inte att det kommer att gå bra Det kan dessutom få negativa följder för bibliotekets fortsatta utveckling. I en lokal som är fritt tillgänglig och saknar personal blir det lätt att ta med sig böcker och annat utan att registrera lånen. Kameraövervakning innebär inte att någon fortlöpande ser vad som händer utan att bilderna kan tas fram om ett brott begåtts eller ett larm om bråk eller annat störande uppträdande kommit.
Det ligger nära till hands att ett tidvis obemannat bibliotek kan bli ett rum där inga mer värdefulla eller begärliga böcker finns framme och där bokbeståndets kvalitet med tiden utarmas ännu mer. Dessutom kan ett helt obemannat bibliotek lättare bli motsatsen till ett tyst rum för läsning och studier – och utvecklas till ett uppehållsrum med bristande ordning. Kameraövervakning innebär inte att någon lyssnar på hur det låter. Risken är att öppettimmarna blir fler, men att tillgängligheten av en del besökare upplevs som mindre, inte större.
Servicen med inlämning utanför öppettid – så att böckerna blir säkra och inte försvinner – måste finnas, med bokinkast eller på annat sätt. Men ska Katrineholms kommun satsa på biblioteksverksamheten så behöverman även inse att det sätter sina spår i budgeten, och det med personalkostnader och bokinköp – snarare än räkningar från säkerhetsföretag som sköter kameror.
Kameraövervakning är i många sammanhang en trygghetsfaktor. Erfarenheten är god, de tidigare farhågorna överdrivna. Återhållsamheten med dem har varit för stor. Men bibliotekens verksamhet kan de inte lösa. Där behövs bibliotekarier och böcker.
Det är detta som Katrineholms kommun – och många andra – främst bör prioritera vad gäller biblioteken. Ju mer man ser obemannat som en lösning, destostörre är risken att det leder till en fortsatt utveckling mot rum med hyllor men utan personal.