Protesterna mot regimen i Belarus har åkt ner en bit på nyhetsredaktioners prioriteringslistor. Men det betyder inte att de har upphört. Tvärtom. Belaruser gick ut på gatorna under måndagen, tisdagen och onsdagen. Polisens siffror visar omfattningen av missnöjesyttringarna: 6 000 gripna, 250 skadade och en person dödad.

Natten mot tisdagen lämnade presidentkandidaten Svetlana Tichanovskaja landet och befinner sig nu i Litauen. Själva landsflykten, de förklaringar som hon gett – stelt inläst från ett papper – och uppgifter från hennes allierade tyder på att hon tvingades iväg av regimen.

Presidenten Aleksandr Lukasjenko var inte sen med att förlöjliga Tichanovskaja, genom att beskriva henne som både feg och politiskt betydelselös. Så har han talat om sina opponenter många gånger genom åren. Det faktum att han denna gång har utmanats av en ung kvinna har fått honom att ta fram hela arsenalen av sexistiskt nedlåtande tillmälen.

Men även om Lukasjenko är van att hålla masken, är han långt ifrån så trygg och säker som han låter. När allt kommer omkring tvingades han till omfattande valfusk för att försvara sitt presidentskap mot denna, enligt hans egna ord, betydelselösa kvinna.

Hederligt arbete från valkommissioner i vissa distrikt sätter ljuset på fuskets omfattning. Flera av dem har redovisat röstsiffror där presidenten förlorar stort. I ett av distrikten i Minsk fick Tichanovskaja 2 341 röster, Lukasjenko 132. Liknande valresultat, med 3-4 gånger fler röster till utmanaren än till presidenten, har rapporterats från fler distrikt, och inte bara i större städer utan även på landsbygden. 

Ändå hävdar myndigheterna att Lukasjenko vann med totalt 80 procent av rösterna, medan Tichanovskaja ska ha fått tio procent. Det är uppenbara orimligheter som dessa som har fått människor på ett trettiotal orter att gå ut på gatorna.

Att Svetlana Tichanovskaja inte finns med bland de protesterande är på sätt och vis en framgång för regimen. Erfarenheter från liknande proteströrelser visar samtidigt att framgångsrika revolter inte kräver samlande formella ledare. Budskapet är tillräckligt starkt för att bära rörelsen.

Det är många faktorer som påverkar protesternas uthållighet. En av dem är uppmärksamheten i omvärlden. Människor som blir sedda vågar mer. Och vi bör se dem. Detta är en kamp mot en av Europas sista förtryckare. Den angår även oss.