Vägmålningarna om cykelförbud på Fredsgatan ska förnyas, meddelar alltså Katrineholms kommun. Det handlar om ”förbudsskyltar” som målades förra året på trottoaren mellan Kungsgatan och Hantverkargatan. Syftet var helt enkelt att uppmärksamma cyklister på att de inte får cykla där, utan ska använda cykelbanan på andra sidan Fredsgatan.
Många gående, varav flera som uttalat sig i tidningen, upplever otrygghet på grund av cyklister på fel plats och vill därför ha denna skyltning.
Så då är det bara att måla dit dem på trottoaren? Både ja och nej. Om anvisningarna för cyklister är otydliga bör de givetvis förtydligas. Men det kan inte vara en långsiktig väg ut ur det här problemet.
Trottoarkonsten är en onormal företeelse och är inget annat än nödåtgärd för att hantera problemen med en felkonstruerad trafiklösning. I stället för att bara måla dit cykelförbudsskyltarna bör Katrineholms trafikansvariga ställa mer grundläggande frågor:
Varför ser många cyklister som kommer söderifrån på Kungsgatan det mer naturligt att svänga höger direkt i stället för att korsa Fredsgatan och ta cykelbanan? Är vägen och cykellösningen utmed Fredsgatan optimalt utformade?
Katrineholm har på senare år blivit en betydligt bättre stad för cyklister och gående. En del av den förändringen har varit att hastigheterna har sänkts och bilarna har fått maka på sig något. Men för att bli en ännu bättre gång- och cykelstad gäller det att beslutsfattarna drar rätt slutsatser av de problem som uppmärksammas i möten mellan bilister, cyklister och gående.
En grundtanke i trafikplaneringen för cyklister måste vara att cykelvägen ska upplevas som naturlig med så få (besvärliga) korsningspunkter och möten med bilar och fotgängare. I den meningen är korsningen Kungsgatan-Fredsgatan mycket tveksam.
Det är möjligt att vissa beståndsdelar måste förbli som de är. Men det kan också vara så att man behöver tänka om helt, och att hela Fredsgatan mellan Kungsgatan och Hantverkargatan bör byggas om. Man kan exempelvis behöva sänka hastigheten rejält ut från rondellen och överhuvudtaget på gatan och vidga utrymme för både cyklister och fotgängare på bilisternas bekostnad.
Framför allt behöver de trafikansvariga i Katrineholm acceptera att kompromiss inte alltid är möjlig i trafikpolitiken, utan att man måste välja en inriktning och hålla fast vid den.